I måndags var jag på Kyrkskolan i Täby och besökte 4-5:ornas musiklektioner. De hade pratat om olika musikstilar i några veckor, och hade nu (och framöver) för avsikt att bjuda in “levande exempel” för att se och höra musikstilarna på riktigt. Jag kom för att sjunga opera (och operett) och svara på frågor.

Klockan 8.00 på morgonen klev jag in i “min” gamla musiksal på skolan för att repa med musikläraren – som även jag hade i mellanstadiet, och från klockan 9.00 och framåt rullade klassernas scheman på.

Jag fick inleda med att berätta om uppkomsten av mitt musikintresse, och hur det har utvecklats. Vad jag sjunger mest, och vad jag övar mest, och varför just dessa genrer. Därefter presenterade jag ariorna och deras sammanhang. Jag bjöd på “Mein Herr Marquis” ur “Läderlappen” och “Una voce poco fa” ur “Barberaren i Sevilla”. Slutligen fick jag prata lite sångteknik och svara på frågor.

Det var oerhört skönt att komma ner på basic-nivå och prata om de fyra (sex) röstlägena. Istället för “lyrisk sopran” räckte “hög sopran”. Och att ett sångframträdande är lite som ett träningspass där man tränar mage, rygg och många fina muskler på kroppens in- och utsida (framför allt insida förstås), istället för att prata om hur diafragman trycker på lungorna och så vidare. Det kändes givande, och det var roligt att ha barn som mottagare. De är så spontana och ärliga i sina omdömen och reaktioner. Mina högsta toner, uppe i trestrukna oktaven, fick deras ögon att glittra som små solar, och det var så roligt att se.

Och de födde många bra och matnyttiga frågor. Den fråga jag nog inte kommer glömma är: “Hur starka är dina högsta toner i decibel?” Tyvärr kunde jag inte svara på den frågan, men det hade varit coolt att veta. Brorsan vet ju hur många km/h hans slagskott går i, så varför kan inte jag veta hur många decibel mina flöjtröststoner uppgår till? Kanske ett framtida projekt?!

Länk till bild och kort omnämnande på Kyrkskolans hemsida: http://skolweb.taby.se