Slutet av förra veckan var rätt hektiskt. På torsdagen åkte jag ner till Sundbyholm i Eskilstuna för min mosters bröllop, på vilket jag sjöng. Det var ett oerhört sött kapell och en mysig och intim tillställning. Sången gick galant och det var en oerhört duktig kantor som ackompanjerade. När vi tog sången första gången utbrast han: “Men, du kan ju sjunga!” “Ja, varför skulle jag inte?” frågade jag. Han var alltför van att ackompanjera brudpars släktingar som bara lyssnat på originalartistens skivtolkning, och sedan kommit och kunnat text och så, men inte haft pejl på den musikaliska biten, och samspelet med honom. När jag hade pratat med honom i telefonen inför bröllopet hade han ställt frågan: “Vilken tonart vill du ha sången i? Eller förresten, vet du vad en tonart är?” Så, så är det uppenbarligen att bli mottagen som sjungande släkting. Skönt för honom att bli glatt överraskad.

I fredags körde jag upp till Avesta med gitarristen Magnus Hedlund, och ljudanläggning. Vi körde ett kvällsrep för att på lördag och söndag bjuda på högtidskonserter med sånger för dop, konfirmation, bröllop och begravning. Vi stod för det musikaliska inslaget på Konst- och hantverksdagarna på Brunnbäcks Herrgård. Tyvärr var det inte strålande väder, och på söndagen flyttade vi upp på herrgårdsverandan istället för att sjunga och spela nere på avsatsen på gräsmattan. Det är alltid spännande att se hur man ska trotsa vädret. Ã…skan hängde i luften, och vi visste att det haglade kraftigt mellan Hedemora och Falun – inte långt ifrån Avesta. Men vi lyckades genomföra konserterna utan större missöden, och de få som trotsade vädret och lyssnade på konserterna verkade nöjda.

Innan söndagskonserten tog jag ett varv runt i parken och hälsade på alla konstnärer och hantverkare. Många trevliga, och duktiga människor. Jag hamnade spontant som modell för Anges stickade kläder. Laddar upp bilderna nedan: