Jag tänkte att ni skulle få följa med mig på resan från det att jag får ett uppdrag, tills jag står där i kyrkan och sjunger. Jag nämnde i något tidigare inlägg att jag fick en bokning till ett bröllop i februari. Givetvis är det första steget vid en förfrågan att se om jag är tillgänglig, och hur jag låter. Om tid och förväntningar överensstämmer med verkligheten blir kommande steg diskussion om låtar; en del par vet exakt vilka låtar de har, medan andra vill ha förslag i omgångar för att känna in och sedan godkänna eller “rata”. En del är ute i god tid och kan diskutera låtar i månader, medan andra bokar snart inpå bröllopet och kanske måste bestämma över en helg – men oftast har dessa tänkt en hel del före de bokar solist. Men kruxet är ju att låtvalet ska passa ihop med rösten också. Hittills har jag dock aldrig behövt säga nej till en låt för att den inte funkat för min röst. De flesta låtar som väljs till vigslar faller sig rätt naturligt för min röst.
Sedan diskuteras låtarnas placering i programmet, och praktiska detaljer som klädkod och sådant. Även om jag bara är med under en del av bröllopsdagen, vill jag ju följa brudparets önskade tema.
Hur mycket som diskuteras fram och tillbaka beror givetvis helt på hur brudparen är, hur förberedda de är, hur öppna de är för nya förslag etc. Många par träffar jag innan vigseln, och då avklarar vi ju de flesta frågorna muntligt, men med en del har jag långa mailkonversationer. Ovan nämnda brudpar har jag kommit upp i 46 mailkonversationer med! Så det varierar som sagt. Men det är kul att få hjälpa till med planering och vigselförberedelser.
Nästa steg är för mig att få tag i noter. I nämnda fall hade jag redan noter till den ena låten (även om jag inte sjungit den tidigare), och den andra hittade jag lyckligtvis med pianoarrangemang på nätet. I vanliga fall är det betydligt jobbigare – och dyrare – än så.
Sedan gäller det att hitta rätt tonart. Idag har jag hoppat runt som en tok och sjungit på den ena valda sången – en sång jag faktiskt aldrig hade hört förut. Har lyssnat på den en del de senaste dagarna, eftersom låten betyder något speciellt för brudparet – och även om jag vill göra min tolkning, vill jag bevara den stämning brudparet fallit för. När låten melodimässigt föll på plats hos mig under förmiddagen kom automatiskt det mest bekväma läget att sjunga den i. Tog då fram min lilla synth och letade fram aktuella toner, och kunde sedan konstatera vilken tonart som passade mig bäst.
Den andra låten har jag hittills bara kikat lite på och konstaterat att även den går i fel tonart. Båda låtarna sjungs ursprungligen av killar, så det är kanske inte helt konstigt att jag får transponera. Båda sångerna skulle jag kunna sjunga i originaltonart (fast en oktav upp), men det handlar ju om att hitta den tonart som ligger mest bekvämt för rösten och därmed låter bäst utåt.
I samband med tonartsbestämmande brukar det dessutom vara dags att kontakta kantorn – ungefär en månad innan vigseln. I samtal med kantorn gäller det att komma fram till eventuell reptid (man får oftast någon halvtimma innan själva vigseln), meddela låtval och tonarter, samt om noter måste skickas, eller om båda har samma upplaga av noterna sedan tidigare. Sedan finns det små detaljer som måste bekräftas; en del kantorer spelar enbart efter utskrivna pianonoter, och inte ackord – och då måste man se till att ha sådana noter, en del vill absolut ha noterna transponerade när de får dem, medan andra själva transponerar i huvudet samtidigt som de spelar och så vidare.
I helgen skickade jag i alla fall iväg ett mail till kantorn för tidigare nämnda bröllop. Oftast ringer jag, men till denna kantor fick jag bara en mailadress, så jag mailade. Avvaktar fortfarande svar.
Jag fortsätter berättelsen om instuderingsarbetet vartefter det lider. Jag har min plan för morgondagen, men meddelar denna då. Har dessutom en del annat att studera in – som jag faktiskt kommer att studera in på ett annat sätt än jag gjort idag (genom att lyssna).