Jag tänker hålla mina ord angående att vara mer frekvent, så här kommer dagens andra inlägg. Jag tänkte följa upp det jag skrev i förra inlägget angående olika aktiviteter som pockar på uppmärksamheten och kräver sin beskärda del av dygnets timmar.
För mig är bloggen ett sätt att visa att mitt företag lever, och att hemsidan inte bara är till för den som vill leta låtförslag till bröllopet, dopet eller begravningen; utan för intressenter i allmänhet – samarbetspartners, tidigare kunder som vill hålla sig ajour med mina företaganden, brudparen som vill ha råd gällande solistbiten i kyrkan generellt och så vidare. Bloggen ska utgöra en växande skatt att gräva ur. Så varför uppdaterar jag då inte oftare än jag gör? Är inte företaget levande?
Givetvis är företaget levande i allra högsta grad – vigslarna kommer som på löpande band framöver, en kickoff avklarades i torsdags, deklarationen krävde sin tid och telefonen går varm i kontakten med de många kantorerna som ska informeras. MEN det är levande “med måtta”. Jag räknade ut (i ett obligatoriskt fält i deklarationens N1-blankett) att jag jobbat ca 25 % med mitt företagande. Då inkluderas administrativa sysslor så som mail- & telefonkontakt med kunder, musiker, not- & PA-leverantörer, bokföring, uppdatering av hemsida och transponering av noter, inövning av melodier och texter, övning tillsammans med musiker, soundcheck, resor, kundmöten, riggning av ljudanläggningar, seminarier för barn och allt annat väsentligt så som att göra marknadsanalyser och att planera reklamsatsningar.
Problemet är att företaget i nuläget inte är min huvudsysselsättning. Den här terminen studerar jag (Konst, kultur och ekonomi) 125 %. Och jag kommer att studera ytterligare ett år (men tack och lov har jag då varit klok att lägga ribban på 100 %). Så varför har jag startat ett företag jag inte kan satsa helhjärtat på? (Det är ju inte bara studier som bråkar med företagandet vad gäller tiden, utan även två konfirmandgrupper, en ungdomsgrupp, en kör & ett extrajobb på IT-bolag där jag jobbar 20 %.) Det är helt enkelt så att jag har försökt att vara strategisk. Som det står under en annan flik på denna hemsida inspirerades jag att starta företag när jag läste “Småföretagande A” på gymnasiet, och sedan dess har jag varit fast beslutsam om att faktiskt göra det. Därför tog jag beslutet att börja läsa KKE (Konst, kultur och ekonomi) på Södertörns Högskola, då denna utbildning kombinerade just det nödvändiga ekonomiska kunnandet (redovisning, marknadsföring, organisationsteori och allt vad företagsekonomi inkluderar) med det kulturellt administrativa – kulturmål, stipendiesökningar, kontaktnät, projektledning och mycket mer. Jag insåg helt enkelt att programmet inkluderade precis de kunskaper jag behövde utöver själva sången.
Men inte kunde väl jag vänta tre år med att starta eget när drömmen uppkom redan i gymnasiet? Så jag såg vikten av att starta tidigt och i måttlig storlek, för att göra mig ett namn under tiden jag fortfarande studerade. På så sätt står jag inte på alltför vingliga ben när jag väl har examensintyg i handen och ska ut i arbetslivet. Nu vet jag vilka forum jag bör göra mig hörd i, vilka plattformar som finns att äntra. Hittills har jag nästan bara tagit mig an vigslar – helt enkelt för att det är mest förenligt med mitt schema (pluggar och jobbar man måndag-fredag är det helgen som finns tillgänglig för sång). Min förhoppning är att sträcka mig något längre kommande läsår. Planen är att dra ner på antalet konfirmand-/ungdomsgrupper och körverksamhet, och fokusera mer på de hittills outforskade plattformarna. Närmast till hands känns givetvis underhållning till bröllopsfester, vilket gör att jag kan sälja helhetspaket på ett annat sätt. Jag har en pianist som är med på idén, men den lär inte verkställas förrän till nästa sommar – den här är redan fulltecknad.
