Så kom då beskedet jag undrat över i nästan en veckas tid – och framför allt de senaste två-tre dagarna. “Nej, det blir inget” (i alla fall inte för min del, för hans vet jag inte). Jag fick ett mail kl. 23.30 igår kväll (natten till en konsert, jag hade lika gärna kunnat läsa det nu på morgonen), där det stod att det inte skulle bli något – varför? Två (eller kanske tre) orsaker:
* “du har inte hört av dig överhuvudtaget mer än med mail”
* “när vi sågs på tåget var det inte intressant att övehuvudtaget ens titta på mig eller hälsa”
* musikaliska samarbeten bygger på att man älskar varandra konstnärligt sett, och “du har ingen känsla för mig och då kan det inte bli tal om samarbete.”
De orsakerna köper jag helt enkelt inte. Han har ringt ett samtal, då han pratade in på min telefonsvarare, och jag besvarade frågan via mail och meddelade att jag kunde vara svår att få tag på via telefon, men att jag alltid är snabb med att svara på mail. Han har ju heller inte ringt!? Och om mailkonversationer nu är ett problem, varför meddelar man inte det från början? Dessutom har han inte besvarat samtliga frågor i mina mail, och han har inte besvarat alla mail. Så jag undrar var stoppet i kommunikationen ligger?
Och så tåget då… Om jag sitter på ett tåg (det sista för kvällen för övrigt – på väg hem från sjungning på en kickoff, jättetrött) och han kliver på i en annan ände av vagnen (och sätena omkring mig är helt tomma) – förväntar han sig att jag ska kliva upp från min plats och gå och ställa mig borta hos honom, när han kan sätta sig hos mig? Jag log mot honom, vilket jag såg som en hälsning, men det räckte tydligen inte.
Den sista kommentaren baserade han på övriga två punkter, så den tänker jag inte ens kommentera. Jag är verkligen inte ute efter någon pajkastning, för sådant gillar jag inte alls, utan jag vill reda ut saker och ting. Jag kan acceptera att event ställs in, men jag kan inte acceptera att det görs på osanna grunder – att allt skulle vara mitt fel när han inte har bemödat sig om detsamma (dvs ringt, eller kommit fram och hälsat på tåget). Och jag ser det som ytterst oprofessionellt och oschysst att meddela att min medverkan uteblir NATTEN innan konsert. Mötet på tåget skedde för flera veckor sedan, och kommunikationen har uppenbarligen bestått av mail en lång tid – alltså borde han ha dragit samma slutsats för en vecka sedan, varför sa han inget då?
För övrigt har jag själv behövt fråga om allting (men har ju inte fått fler svar än ett datum, att en pianist finns och att jag fakturerar själv på mitt delbelopp) – är man projektledare (vilket jag anser att han är när det är han som har dragit igång projektet, och sitter på samtlig information och samtliga kontakter) är a och o information, samordning och konfliktlösning. Så ur den aspekten kan jag väl acceptera hans tredje punkt: att jag inte har någon känsla för hans konstnärliga arbete. Jag kan helt enkelt inte acceptera att stå utan information, utan att få veta “regler” (som att information bör överföras på annat sätt en mail), utan att lösa konflikter (för att istället bara få ogenomtänkta ord slängda i ansiktet i sista minuten) o.s.v. Alltså bör vi heller inte samarbeta, för det fungerar uppenbarligen inte för någon av oss.
Jag har helt sakligt redogjort för hur orelevanta hans argument är om man ser på hur samma argument hade slagit ut mot honom, och meddelat att fortsatta samarbeten inte heller är intressanta från min sida, men att jag tackar för den tid som varit (det vill säga, för de få förberedelser som skett då han varit inbjuden att diskutera och sjunga tillsammans med mig i mitt hem). Tråkigt när sådant här händer, för jag brukar näst intill aldrig ha svårt att samarbeta med andra människor.
”.