Det var länge sedan jag lade in några bilder i bloggen. Här kommer några från fredagens konsert! Samtliga är tagna av medlemmar ur familjen Jäger (främst syster och pappa, tror jag). Bilderna är rätt små, och jag har inget bildprogram tillgängligt för stunden, så ni får hålla tillgodo. Så småningom kommer ett galleri upp som underlänk till “Jessica” i vänstermenyn (det vill säga på samma ställe som denna blogg).
Förra veckan var rätt körig med alla repetitioner, konserten och sjungningen på vigsel. I söndags hade jag en sådan där totalledig dag. Kände mig inte pressad inför någonting, mer än för att jag skulle hinna tvätta (det vill säga: hitta någon att tvätta hos, eftersom det är omöjligt att få tvättider i mitt hus med några få dagars varsel), och ta mig upp till Avesta-Krylbo. Sedan dess har jag haft att göra, och nu ligger jag alltså efter med mitt bloggande. Så här ute i skogen finns ingen dator modell 2000-tal (jo, kanske, men utvecklingen har gått fort under 2000-talet), och bredband… vad ska jag säga? Likt ett gammalt modem i hastighet… så jag kommer med korta inlägg emellanåt, och tar nu inte igen allt på en gång.
Så istället kort om fredagen. Den började tidigt med att jag lämnade Flemingsberg med konsertkläder och noter, och begav mig till Vallentuna där jag lånade min mors gamla bil. Jag har sagt det förut: Jag måste skaffa en bil. Hur som helst tog jag bilen vidare till Jakobsberg där jag hämtade upp Jocke (pianisten). Vi åkte till replokalen och packade in hela ljudanläggningen med synth och allt. Oroväckande nog gick inte bakluckan att stänga (inte på grund av för mycket last, utan för att stängningsanordningen på luckan helt enkelt var trasig), Det blev en ytterst försiktigt resa in till stan. När vi slutligen hittade fram till Musikvalvet i Gamla stan var den stora utmaningen att backa upp för smala Bedoirs gränd för att kunna lasta ur grejerna. Allting lastades ur, och god nog monterade Jocke upp allting på scenen medan jag åkte (ända till Söder Mälarstrand) och parkerade.
Repetitionen som följde gick bra. Vi hann igenom hela konserten på plats, och fick tid över för middag och klädombyte. Själva konserten gick i stort bra. Tyvärr var det rätt lite folk. Vädret var mindre roligt, vilket inte inbjöd särskilt många turister att vandra runt i Gamla stan, och spontant svänga in på ett musikcafé för lite musikunderhållning. Men det gjorde hela situationen mer intim, och jag fick fin publikkontakt. Allt kändes så avslappnat uppe på scenen. Det enda jobbiga var lamporna; de värmde något otroligt. Jag trodde att jag skulle få “värmeslag” och plötsligt undrade jag om jag skulle komma ihåg alla textverser. Huvudet var helt enkelt för varmt. Men texterna satt hela vägen igenom, och låten jag oroade mig så för under repetitionsdagarna flöt på från början till slut – yes! Mycket funkar när det väl gäller. Det är bara den där gnuttan extra fokus som saknas under repetitionstillfällena.
Rösterna efter konserten var positiva, och det var härligt att möta publiken. Speciellt roligt var det att se hela min familj (vet inte om de någonsin kommit samtidigt allihopa förut?) och ett par vars vigsel jag sjungit på tidigare i sommar. Min systers oerhört (ironiskt talat) uttömliga recension löd: “Hon är så duktig min syster =D Måste ju säga att pianisten var också väldigt duktig, inte att förglömma!”
Musikvalvet vill gärna fortsätta samarbetet. De hade tankarna på en alla hjärtans dag-konsert eventuellt. Vi får väl se!
Idag har jag haft min enda hemmadag mellan resorna. (Kom hem i tisdags, repade igår, och åker iväg imorgon igen. Nu ska jag leva ytterligare fem veckor i resväskan.) Så min hemmadag har mest bestått av att städa (för hur fräsch kan en lägenhet vara när den stått för sig själv i tre veckor?), packa och fokusera på morgondagens konsert. Jag har kört gårdagens repetition på repeat (spelade in på minidiscen igår, och kopplade in den till stereon) för att höra både guldkornen jag bör göra om och toner/uttryck som bör förbättras. Rätt skönt att “lära” sig kompet för att bli säkrare på ingångar också.
Jag borde spela in mig själv så mycket oftare – i rent inlärningssyfte. Inspelningar avslöjar allt. Och man inser hur mycket man missar när man både är fokuserad på att sjunga och att lyssna, och inte bara på lyssnandet. Samtidigt som en inspelning också berättar vilka skavanker som hörs och vilka bara jag själv märker av.
Det finns fortfarande biljetter till konserten imorgon, hjärtligt välkomna!
Igår hade Jocke och jag ett heldagsrep (vilket jag omnämnde i gårdagens inlägg). Det roliga med musiker (som verkligen lever som musiker – jag pluggar och jobbar ju också, och kan därmed inte leva så) är att de har en helt annorlunda tidsuppfattning. När Jocke föreslog heldag sa han: “Om vi ses tidigt har vi hela dagen”. Sant. Så när skulle vi ses? “Ett?” Haha. Jag trodde han menade 9-10, men hade alltså ett i tankarna – en tid för mig som innebär lunch, snudd på eftermiddag beroende på dagsschema. En heldag varade i sex timmar (sedan var jag bra slut i huvudet, och inte ens den lättaste texten gjorde sig påmind i huvudet).
Det blev ingen repetition den där torsdagen för knappt två veckor sedan, det körde ihop sig med replokalen. Därefter har jag spenderat min tid på buss till och från Frankrike, och mellan bussresorna (på cirka 30 timmar vardera) en veckolång vistelse i kommuniteten Taizé på franska landsbygden (cirka tio mil norr om Lyon). I Taizé består det dagliga livet av mycket sång. Jag har sjungit åtminstone mellan tre och fem timmar varje dag där nere. Så jag känner mig uppsjungen och “röstmogen” inför konserten på fredag. Jag suktar efter utmaning. Sångerna i Taizé är oerhört vackra, men de är korta, håller sig inom rätt behagliga toner och går om om igen. Jag vill sjunga ut! Mitt hjärta längtar efter att få sjunga ut med all sin kraft.
Idag blev det första konsertrepet av. Jocke och jag funkar alltid så bra ihop musikaliskt, och det känns så tryggt. Halva låtlistan rev vi av nästan utan att stanna och prata igenom låtarna. Vi hade förberett oss på varsitt håll, och tillsammans bara klaffade det. Några låtar krävde lite mer samstämmighet, ett par krävde fortfarande noter respektive text, och en enstaka låt har jag inte riktigt fått till än (men jag visste redan när jag valde den att jag gjorde det svårt för mig själv). På det stora hela känns det dock bra. Tonarter, låtformer och speltid finns nedskrivet, och det enda som saknas är egentligen i vilken ordning låtarna ska komma. Imorgon har vi ytterligare ett heldagsrep, sedan tror jag faktiskt att allt ska sitta.
Fokus på ingångar, tonartshöjningar, någon melodislinga och ett par texter.