Ja, så var det dags idag igen. Dagens kantor ville ses rätt snart inpå vigseln – bara en halvtimma innan. Det ångrade han bittert i eftermiddags. När jag kom, punktligt, klockan 15.00 ursäktade han sig djupt och sa att han hade tappat bort noterna till den ena låten. Han hoppades innerligt att jag skulle ha en extra kopia med mig. Grejen var bara den att det var den låt jag sjungit allra mest i sommar, så jag tog inte med mig några noter alls, då jag kan den utan och innan. (Dessutom har jag ingen skrivare hemma, och hade givit bort de noter jag hade utskrivna, så jag hade helt enkelt inget exemplar hemma, annars hade jag tagit med mig dem “just in case”.) Så där stod vi en halvtimma innan vigseln utan noter.

Kantorn undrade om jag kunde sjunga a cappella, och det hade jag väl kunnat om det hade varit den andra sången… “För att du finns” innefattar sådana språng mellan vers, refräng och brygga att den inte är helt lätt a cappella. Och att göra den a cappella första gången orepeterat på en vigsel kändes inte lockande.

Jag ringde världens mest underbara Jocke och frågade om han kunde den i huvudet. Och med hjälp av ackord genom telefonen (Jocke bad mig spela, och jag bad kantorn…) lyckades vi komma igenom versen innan Jockes telefon dog. Men då hade vi i alla fall något att utgå ifrån. Jag sjöng vidare och kantorn testade runt på ackorden vi hade. Det blev nog inte rätt ackord, men det blev ackord som fungerade och passade harmoniskt. Så fem i halv fyra hade repeterat, och jag var helt genomsvettig av den stressade situationen. Jag hann aldrig känna på mikrofonen, fick aldrig tag på någon psalmbok, och hade rätt hög puls, men allt löste sig! Jag behöll ändå lugnet och lugnade ner kantorn och gav lösningsförslag på problemet. Han är nog också väldigt nöjd med utgången.

Under själva vigseln gick det smärtfritt. Jag är riktigt nöjd. Båda låtarna klingade jättefint i kyrkan.