Nu är det en ny morgon (förmiddag?) och en ny dag. Den innebär nyfokusering, och det är bara att rycka upp sig ur lördagströttheten och köra igen! Idag är det två låtar jag sjungit tidigare – en tidigare i år (- den jag sjungit mest i år, “För att du finns”), och en förra året. Det känns givetvis jätteskönt så här dagen inpå en annan vigsel – har aldrig tidigare sjungit på vigslar två dagar i rad, och det känns. Att sjunga på vigsel blir en sådan total urladdning, och nu måste jag stå där lika inspirerad och taggad idag igen. Jag betvivlar inte alls att jag kan det, men det känns i kroppen.

Jag ska ha en lugn morgon, sedan ta väl hand om min onda hals (den har gjort ont i två veckor, så det är ju inte vidare skönt att sjunga, men det låter som det ska åtminstone – och så länge jag inte är hes är det heller inte farligt att sjunga). Jag ska sjunga upp mig, känna på låtarna, och sedan göra den fysiska förvandlingen vad gäller kläder och smink. Det momentet är faktiskt väldigt viktigt, det får mig att känna att jag går in i en roll. Jag känner precis likadant inför en konsert eller ett mindre uppträdande.

Jag nämnde att jag eventuellt hade en vigselbokning till i september – nu är det klart. Kul! Framför allt när de vill ha två av de sånger jag tycker är absolut roligast att sjunga.

Idag har jag sjungit på en vigsel i Engelbrektskyrkan – snacka om mäktig kyrka! Länkar till några bilder, men de kan inte komma i närheten av att beskriva känslan av att vara inne i den kyrkan.

Jag och kantorn hade bestämt en rätt tidig repetitionstid då en av låtarna helt saknade noter och låtarna över lag var lite svårare än vanligt. När jag kom till kyrkan och träffade kantorn förvånades jag av hur ung han var – de flesta brukar vara i femtioårsåldern, känns det som. Den här killen var lika gammal som jag, hade gått på det klassiska musikgymnasium (Lilla Akademin) som min skola (Nordiska Musikgymnasiet) “konkurrerade” med. Och han kände till många av mina före detta klasskompisar. Kul med gemensamma nämnare. Nu gick han på ackis, och han var jätteduktig. Då vi båda hade en bakgrund i den klassiska musiken talade vi samma språk, och gillade och ogillade samma slingor i låtarna, och var därför väldigt ense om hur vi skulle utforma och framföra dem. Det var en kille jag verkligen kan tänka mig att samarbeta med framöver.

Brudparet visade positiv uppskattning till dagens insats.

Som rubriken antyder har jag eventuellt ytterligare en höstvigsel på gång – sent i september. Jag ska träffa den blivande bruden i helgen och prata igenom en del och “provsjunga” lite på just de låtar hon tänker sig. Men hon verkar känna sig rätt säker. Det kan inte vara helt lätt att tänka om när man, som det paret, har tänkt sig två andra solister – som avbokar två veckor innan vigseln. Men jag tror att det kommer att bli jättebra. Vi har pratat igenom låtar, stuk och tolkning av låtarna, musikfavoriter generellt och så vidare, så jag känner att jag vet vad de vill ha.

I ett tidigare inlägg visade jag min förvåning över en sångförfrågan till ett oktoberbröllop, då jag aldrig tidigare sjungit på höstbröllop, och inte trodde att det var så vanligt med just höstbröllop. Men enligt gårdagens Metro är höstbröllop den nya trenden, då det ger möjligtheten att fixa till de sista detaljerna inför bröllopet under sommarsemestern.

Så kanske var det inte så konstigt att jag fick den där oktoberförfrågan. Jag kanske snarare ska göra mig beredd på att få fler. Vi får se hur jag upplever denna hösttrend framöver.