Dopföräldrarna vill ha en cellist som spelar på “Himlen i min famn” på dopet på lördag. Frågade mina cellistkontakter, men det var ingen som kunde (det krockar med konserter…) Har fått ett par namn av min gamla gymnasieskola på cellospelande musiksekreterare och cellolärare, men jag vet inte om det känns rätt. Men det är kort om tid så det kanske är värt att kolla ändå.
I lördags var jag, som tidigare nämnt, på showen “A Classical Christmas Night” med Carola, Jan Malmsjö, Michael Nyqvist och Liza Minnelli. Vad som gav showen dess titel undrar jag bestämt. Under nästan 2½h sjöngs total fem julsånger. Carola stod ensam för fyra (“Himlen i min famn”, “Jul, jul strålande jul”, “I denna natt blir världen ny” och “Go Tell it on the Mountains”) och den femte (“Stilla natt”/”Silent Night” var en duett mellan Carola och Liza Minnelli.
Men det var länge sedan jag såg en så sprakande Carola som i lördags. Jag har varit uppriktigt orolig för hennes röst efter sjukdomar, misskötsel (?) och ihärdigt turnérande. Förra julen satt jag som på nålar när hon hade konsert, och jag hörde att hon “safeade” ett flertal gånger. Men nu körde hon på med en snygg kabaréinledning med coctailversionen av “Mitt i ett äventyr” och avverkade sedan ett flertal hits och rockklassiker med fart och fläkt (inte en fysisk sådan) så att jag hade konstant gåshud.
Michael Nyqvist hade sina stunder när han fick Hovet att skratta, men annars tycker jag att monologerna var rätt osammanhängande. Jan Malmsjö berättade en liten historia om ett möte med en annan man på stan och sjöng sedan två låtar. Därefter var hans medverkan i showen över. Varför komma in i en så stor uppsättning och köra två låtar? Carola hade ju en egen liten minikonsert…
Så kom slutligen Minelli. Hon leddes in på scenen. Jag kan egentligen ingenting om Minnelli och visste inte alls vad jag skulle vänta mig, men det jag fick se och höra var en rätt sliten liten dam med humor. För att vara 61 år gammal var hon rätt “skruttig”. Rösten hade ett ständigt vibrato och vissa toner var bara krax. Den sångröst hon en gång haft fanns då inte på Hovet i lördags. Men vilken teaterapa hon var! Spex, energi och glädje strömmade ur ögonen, och hon visste hur texter skulle tolkas. En entertainer var hon absolut, men jag kan inte påstå att rösten var mycket att hurra för – egentligen inte låtvalet heller. Det var mest sega jazzlåtar. Dock fick hon stående ovationer vid framförandet av en låt ur “Cabaret” samt av “New York, New York” (som hon sjöng på film innan Sinatra spelade in den).
Kul ändå att ha sett en person som Liza Minnelli på scen’.
Igår tog alltså min praktik slut. Det känns lite tomt, det är ju nu jag har kommit in i det. En del av mina klasskompisar har haft egna projekt på företagen – projekt som de börjat och avslutat under sina fem veckor. Jag har kommit in i ett företag och jobbat med det som var aktuellt för stunden. Det jag var med och avslutade var isbanepremiären, men senaste veckan har jag jobbat med premiären av Rhapsody in Circus, och förberedelserna inför den är givetvis inte helt klara än. Det känns som jag rycks ifrån mitt i något. Jag blev erbjuden att gå på premiären, men det är på annandagen, och då jag faktiskt ska se ett av publikrepen föredrog jag att fira jul med pojkvännens släkt på annandagen.
Igår kväll kom jag tillbaka till min lägenhet efter ett långt tillfälligt boende i Vallentuna. Så skönt! Men det var ju inte vidare julpyntat såklart… Så idag har jag varit i Huddinge Centrum och handlat en adventsljusstake – i gjutjärn! Den väger ton. Lär inte välta i första taget. Har även inhandlat julmust, glögg, pepparkakor och lite sådant mys. Några vänner kommer över på adventsfika imorgon.
Jag hoppas dock på lite julmys redan ikväll då jag ska se “A Classical Christmas Night” med Liza Minnelli. Dock blev den väldigt nedskriven efter gårdagens konsert. Carola stal showen medan en full Minnelli kraxade på scenen. Hoppas på bättring ikväll.
Tiden går fort. Jag är inne på min femte och sista vecka på PJP. Har gjort en väldans massa olika saker. Den här veckan jobbar jag bland annat med premiärregistret och premiärinbjudningarna till Rhapsody in Circus 26 december.
Att praktiken lider mot sitt slut innebär att tiden för rapportinlämning närmar sig – jag som inte ens har börjat! Jag har jobbat hela dagarna, och inte tagit någon som helst tid till själva rapporten, så här sitter jag nu ikväll och stolpar upp mina tankar och intryck av de gångna veckorna. Skrivande får helt enkelt ske i helgen..!
Nu har sidan legat nere i två dagar igen! Det har ju varit lugnt sedan i slutet av september, men nu har det alltså börjat strula igen. Kan man kräva pengarna tillbaka och säga upp sitt abonnemang hos webbhotellet?
Så var det då dags. Fick pallra mig upp strax efter åtta denna söndagsmorgon. Genomgick skönhetsduschen medan pojkvännen dukade fram frukost. Hade för avsikt att skriva ut låtordningen, en låttext och fakturan jag hade lovat att ta med mig idag, men skrivaren stejkade. Tog bilen (som jag lånat av mamma) till Jakobsberg där jag mötte upp Jocke i replokalen. Vi plockade ihop sladdar, fällde ihop stativ, packade ner mikrofoner och keyboard och bar ut all behövlig utrustning till bilen. Efter lite stuvning gick det bra och vi kom iväg – något senare än vi tänkt.
När vi kom fram till Ytterbystugan (efter lite sightseeing, då mamma, som vi plockade upp på vägen, kollrade bort oss till Kvarntorpsgården) bar vi in anläggningen – till några äldre damers förtret! HÖGTALARE?!?! Jag tror att de föreställde sig värsta dunkadunka-musiken när de såg anläggningen, men jag försökte förklara för dem att vi kunde reglera ljudnivån med hjälp av mixerbordet. Uppmikade kunde Jocke fortfarande spela dynamiskt och jag spara på rösten. Jag lät dem sedan vara med och bestämma ljudvolymen eftersom de var hantverkare som skulle sitta i rummet hela dagen.
Efter en vers på “Nu tändas tusen juleljus” meddelade två av kvinnorna att volymen var bra. Den ena tillade: “Jag är härdad, jag har åtta barnbarn som spelar och sjunger!” Då utbrast en tredje kvinna: “Sådant skulle mina barnbarn aldrig få hålla på med!” Under de båda knappt halvtimmeslånga konserterna stod denna kvinna och höll för öronen och gav ifrån sig ljudliga suckar. Första konserten störde det mig inte nämnvärt för då var det stor publik som skymde henne, men andra gången… Rätt störande. Men bra övning.
Innan första setet skrev jag ner låtordningen och den saknade texten (som jag verkligen behövde – på “Go Tell it…”) förhand på A4-papper, för att sedan svida om till helvitt. “Här går en ängel omkring”, var det flera av besökarna som sa.
Anledningen till att det blev två set istället för en halvtimmas konsert (vilket var bestämt) var att Jocke plötsligt inte hade bråttom därifrån och att fler skulle få möjlighet att höra om vi körde vid två tillfällen… och anledningen till att inget av seten faktiskt blev en halvtimma långt var för att personalen insåg att åhörarna (många pensionärer) inte orkade stå stilla så länge. Det fanns bara ett fåtal stolar att tillgå i den trånga utställningslokalen.
Paniken kom dock när de sa “Här tar vi halvlek” innan vi hade kört “Christmas Shoes” – jag hade ju lovat Jockes pappa! Så jag sa: “Bara en till, sedan tar vi paus”. Det visade sig vara rätt beslut. Han grät. Och gav fina kommentarer efteråt.
Generellt var lovorden många och jag är väldigt nöjd med dagens insatser. Tycker nog att Jocke och jag var som mest tajta idag. Synd bara att vi var tvungna att spela så lågt att man kunde höra pianotangenterna slås ner och att akustiken var så dämpad.
Vid tretiden packade vi in grejerna i bilen igen och begav oss tillbaka till Jakobsberg. Urlastning i replokalen, samt hos Jocke. Därefter vidare transport till Täby där jag skulle adventsfika hos mormor. Jag är BRA TRÖTT.
Det finns egentligen ännu mer att säga om dagens gig, men inlägget är redan långt, så jag stannar här.
Idag har Jocke och jag kört ett femtimmarsrep. Det gick strålande, jag är inte det minsta orolig inför konserten imorgon. Låtar vi kört tidigare arrade vi om en aning, och låtar vi inte kört tidigare testade vi i lite olika stilar. Det är kul när Jocke och jag repar för vi sitter med ett piano och två mikrofoner och leker. Inga noter (eventuellt texter), inga fasta former – vi kör på känn och ser var vi hamnar, för att sedan strukturera upp det. Känner mig nöjd med låtordningen och övergångarna. Vi har utlovat en konsert på 30 min, och har repat in material för 29,06. Perfekt när lite prat kommer in i bilden under själva konserten.