Sjuk som sångerska?

I två år har jag väntat på att frågan ska komma, och imorse gjorde den det: “Vad händer om du blir sjuk?” Det var en blivande brud som ställde frågan. Jag ska sjunga på parets vigsel nu på lördag. “Skickar du någon annan?”

Faktum är att jag ställer mig i kyrkan om jag så har 40 graders feber – jag har gjort det förut och jag kommer att göra det igen. När det gäller dop och bröllop går de före det mesta. Enda problemet är ju om jag tappar rösten totalt. Det har faktiskt (nästan) hänt. Men jag har de, kanske två, gånger det hänt mjukat upp rösten försiktigt, övat ytterst lite med kantorn innan vigseln, varit tyst under psalmer, böner, trosbekännelse och allt annat man använder rösten till under gudstjänsterna (och hela dagen dessförinnan) och enbart sjungit de sånger jag kommit dit för. DET har rösten klarat.

Dessutom är det så fascinerande med rösten – en infektion behöver inte sätta sig på hela stämbanden (eller stämläpparna som det heter nu för tiden). Jag skulle sjunga på en konsert en gång, och hela dagen gick jag utan att kunna yppa ett ljud. Jag kunde inte prata hur mycket jag än försökte, MEN: under konserten kunde jag sjunga översta stämman i en kvintett ur “Trollflöjten”. Infektionen satt bara på mitt låga register – det vill säga där talrösten låg.

Så hittills har jag faktiskt aldrig behövt ställa in ett “sångjobb” på grund av sjukdom, men det är klart att risken finns. Och som fråga två då löd: “Skickar du någon annan?” Problemet är väl det att om jag hela tiden ska ha en backup-sångerska som övar in min aktuella repertoar från vecka till vecka skulle denna någon behöva lika mycket ersättning som jag får av paret ifråga. Förarbetet är ju det som tar absolut mest tid. Det lilla som framförs under själva vigseln eller dopet är bara resultatet på en lång lär- och tolkningsprocess.

Jag svarade att jag, om det skulle inträffa, kan försöka hjälpa till att finna någon ersättare, men där måste jag nog stanna. Jag har flertalet gånger varit med om att blivande brudpar och dopföräldrar ringt i panik och sagt: “Vår solist har ingen röst, kan du de här låtarna? Kan du vara i den här kyrkan på lördag?” Med andra ord verkar andra solister göra samma sak. Man får vänligt medge att man är sjuk och att det enda som gäller är att, med ljus och lykta, finna en annan solist i sista stund.

Det komiska i det hela är att jag fick ett sådant samtal idag – från en dopförälder. Tyvärr kunde jag inte hoppa in denna gång då jag har både dop (i Solna) och vigsel (i Bromma) på lördag. Hade det aktuella dopet varit på någon av de orterna hade jag faktiskt kunnat klämma in det emellan, men nu var det på Tyresö, så jag fick dessvärre avböja. Däremot kunde jag ge kvinnan uppslag om var hon kunde hitta solister.

Johnson & Häggkvist vs Nordman

Jag såg inte gårdagens dueller, men jag har ju hört låtarna förut, och jag känner till resultaten. Både Sibel och Nordman är, enligt mig, värdiga i finalen. Men lätt att Andreas och Carola också hade varit det. Jag hoppades att de skulle knipa den ena finalplatsen, men trodde att Nordman skulle göra det – senaste veckans tidningsartiklar har vittnat om det på olika sätt. Det som är så tråkigt med den duellen är att Nordman inte är framröstade, utan att Andreas och Carola är bortröstade. Jag har pratat med folk idag som sa: “Vi tog vår gamla kontantkortstelefon och ringde upp alla pengar på Nordman, så att Carola skulle åka ut.”

För det första kan jag inte förstå hur Carola kan vara värd denna behandling. Vad har hon gjort för ont? Och hur många påhopp ska en människa behöva utstå? Jag har träffat Carola många gånger: jag har suttit i hennes knä som barn, mött henne vid signeringar, intervjuat henne, suttit med henne på manikyrsalong, varit inne på “tjejtoan” med henne när hon sminkat sig, firat flera födelsedagar och nu senast varit nere på hennes jubileumsfirande i Malmö. Det finns ingen människa som är mer omtänksam än Carola. Som är så härligt spontan, glad och rolig (om än perfektionist och aningen förvirrad). Hon förtjänar inte att skrivas ner så som skett senaste veckorna.

Och Andreas – på vilket sätt förtjänar han detta nederlag? Trots att han och Carola gick in och gjorde en duett – och faktiskt lyckades sjunga duett istället för att utgöra två solister som råkade sjunga tillsammans (framför allt i Andra chansen) har han helt glömts bort. Han hyllas inte, han blir inte nedskriven (om något, så möjligtvis det senare – tyvärr). Han är en skicklig sångare. Och jag tror att han har varit en bra stöttepelare för Carola genom det här. Fatta om hon hade behövt utsättas för denna mediepress ensam. Vi har nog mycket att tacka Andreas för.

Var i vigselakten kommer sångerna?

Jag fick ett mail från ett av de brudpar vars vigsel jag ska sjunga på. De undrade var i vigselakten man placerar ut sångerna. Tänkte dela med mig av svaret till dem här – och så småningom även eventuellt göra det till en egen flik under bröllopssidan. Nedan följer vigselordningen och solosångerna är utmärkta på de platser där de vanligtvis hamnar i programmet (undantag finns givetvis).

Inledningsmusik
Solosång
Psalm
Inledningsord
Bibelläsning
Solosång
Frågorna
Bön över ringarna
Löftena och ringväxlingen
Tillkännagivandet
Psalm/Solosång
Förbön
Herrens bön
Välsignelsen
Psalm
Solosång
Avslutningsmusik

Observera dock att det är prästerna som bestämmer var sångerna hamnar (ofta i samråd med brudparet), inte solisten.

Sång på namngivningsceremoni

Igår fick jag en förfrågan angående sång på en namngivningsceremoni. Det slår mig, vid skrivandet om det, att mina bloggkategorier inte är helt inkluderande/uttömmande. Bör namngivningar få en egen kategori eller ska de fint få inlemma sig under “dop”? Det finns ju faktiskt en betydande skillnad mellan namngivning och dop, varför det också kan vara värt att skilja dem åt kategoriskt. Troligtvis något jag måste åtgärda.

Låtval till vigsel

Idag har jag fått bekräftat vilka låtar jag ska sjunga på vigseln den 29:e mars. Utöver Shirley Clamps “Som en saga” (som jag inte sjungit tidigare, men som jag gärna övar in) ska jag sjunga Shakespeares sonett no. 18 – “Shall I Compare Thee”. Den har jag länge velat sjunga på vigsel så det ser jag fram emot. Det är en sådan där sång jag står och sjunger på när jag står ensam på en perrong och väntar på tåget. (När jag väntar på bussen sjunger jag oftast på “Think of Me” ur “Fantomen på operan”. Lustigt egentligen…)

I veckan ska jag kommentera en hel del av de bloggkommentarer som trillat in senaste veckorna. Jag har publicerat samtliga men hittills besvarat ytterst få (och det direkt till den person som kommenterat).

Ökat antal besökare

Bloggläsarantalet har varit stadigt högre de tre senaste veckorna. Tidigare hade jag någonstans mellan 115 och i bästa fall 170 unika besökare per vecka – något som resulterade i en 70:e-plats på bloggtoppens lista över företagsbloggar. De senaste tre veckorna har besöksantalet pendlat mellan 460 och 510! Och bloggen har figurerat runt platserna 26-30 på bloggtoppen. Kul trend! Ska bli intressant att se om den håller i sig.

Charlotte Perelli – Hero

Utan tvekan kvällens starkaste bidrag. Modern schlager. Men tyvärr hade jag nog väntat mig mer av Charlotte, schlagerdebuten var starkare. Verserna är rätt tråkiga även om låten aldrig tappar tempo eller intresse på grund av dem. Refrängerna är i alla fall sköna. Den enda solklara finalisten. Ingen kan ju förneka att tjejen kan sjunga i alla fall.

Fronda – Ingen mår så bra som jag

Om jag hade tre minuter på mig att fånga publikens uppmärksamhet hade jag inte skänkt 17 sekunder till ett intetsägande trumpetintro. Och på tal om avsaknad av melodi (som jag skrev om Strömstedt); vad är detta? Värdelöst… Inte alls vad jag skulle vilja lyssna på. Däremot finns det nog fler som lyssnar på denna “glada” låt än på Strömstedts sega dito.