Igår sjöng jag på ett dubbeldop i Ösmo kyrka. Det var mycket folk. Kyrkan var vacker – väldigt lik Täby kyrka tack vare alla Albertus Pictor-målningar. Sångerna jag sjöng var mina topp-tre-dop-favoriter: “Välkommen till jorden”, “Älskade barn” och “Handens fem fingrar”. Trots veckans stress kände jag mig lugn när det väl gällde. Sångerna kan jag som rinnande vatten, repetitionen med kantorn gick bra och prästen var toppen och tydlig.
Alla sånger gick bra och jag fick jättefina blommor efter dopet. Så glad man kan bli över blommor! Prästen kramade om mig och sa att jag var en solist med det där lilla extra – det där som skiljer solister från solister. Jag frågade vad hon menade, och hon svarade att jag inte bara sjöng jättevackert utan att jag också verkligen visste vad jag sjöng om och förmedlade det. Klart att sådant märks! För mig är det en självklarhet att sångerna inte bara ska sjungas, utan också förmedlas.
Idag har jag träffat Jocke och repeterat inför julkonserterna. Mycket sitter sedan tidigare år, en del låtar gick som rinnande vatten trots att vi aldrig spelat dem ihop och ett par kräver lite mer övning. Men det var ju bara första repet! Och vad hände då, strax efter att vi började repa? Det började snöa! Tack för feelingshjälpen!
