Nu är klockan mycket, men jag vill ändå snabbt rapportera om dagens spelning. Den gick bra, men var utmanande. Vi spelade på ett hem där många var väldigt gamla och/eller dementa, vilket gjorde att de inte satt stilla och tysta som en finstämd julkonsert-publik gör. De skränade med, de pratade om julgranar och fönsterdekorationer, de pratade om mig och Jocke, om musiken… De satt inte alltid kvar på sina platser och så vidare. Det var stimmigt helt enkelt. Men det gick bra och vi kände att de uppskattade att vi var där och spelade och sjöng för dem.
Sådana här konserter är riktigt bra träning. Förut har dopen utgjort mina “röriga” spelningar, men de ligger faktiskt lite i lä mot den här typen av ålderdomshem. För plötsligt är det inte bara barn som skriker och springer omkring, utan vuxna människor som sitter och pratar högt och tydligt om det man gör – rakt ut, och som kan lämna lokalen mitt i en sång.