Jag var lite krasslig i rösten igår, men i natt drömde jag att jag sjöng och att allt gick bra. Så vaknade jag… och insåg att rösten inte mådde något vidare. Betydligt sämre än igår och jag som skulle sjunga på dop! När jag vaknade kändes det helt omöjligt. Men vem kan man hitta klockan sju en lördagmorgon som kan ställa upp och sjunga två speciella sånger på ett dop kl. 10.30 i Österhaninge!? Jag kunde faktiskt inte komma på någon.

Sedan slog jag på “Bota heshet” och liknande på internet i ett desperat försök att hinna någon tillfällig lösning – trots att jag vet att någon sådan inte existerar. Det handlar bara om att vara tyst.. och tyst var jag.

Åkte till kyrkan, mådde jättedåligt och träffade så kantorn. Och hur lät det då? Gräsligt måste jag säga. Med bröströsten kunde jag sjunga helt okej – efter ett tag, men med huvudklang typ inte alls (bara några spröda, sköra toner). Men ju mer jag sjöng destomer tog sig bröströsten, så jag sänkte tonart på låtarna och satsade på den utvägen. Det lät nog helt okej ut också, bara det att jag så sällan sjunger med bröströst, att jag inte själv kände igen rösten eller helt förstod att det var jag som sjöng. Sedan var det ju några få toner som hamnade lite i kläm, som jag liksom inte nådde med bröströsten. Några av dem blev svaga och spröda, några “pratsjöng” jag över. Men jag genomförde det. Ojoj. Det var en pärs.

Har sedan dess sovit i nästan två timmar, och nu är det dags att ta sig i kragen igen och åka iväg till Revyn. Det är en del som måste förberedas inför kvällens föreställning.