Idag har Jocke (pianist) och jag repeterat inför dopet på lördag. “Mitt hjärtas fågel” (Mikael Wiehe) och “Sparvöga” (Marie Fredriksson). Den förra hade jag aldrig tidigare hört, men vi övade ihop oss och fick det att låta bra. Men jag måste ju säga att “Sparvöga” är en väldigt härlig låt – vilken feeling att sjunga den. Ingen av låtarna ligger i mitt egentliga röstläge, men gör sig bäst i originaltonarterna, varför jag valt att sjunga i dem. Jag är förvånad över vilken kraftig röst jag ändå hade i dessa låga lägen – det är så sällan jag sjunger där nere, och rösten har mognat en hel del senaste tiden.

På lördag blir sista giget med Jocke innan han tillfälligt flyttar till Norge. Jättetråkigt (för min del) – han är en följsam, lyhörd och musikaliskt kreativ pianist, och vi funkar väldigt bra ihop. Men det är ju inte för gott, och vi har ju lördagen kvar dessförinnan!

Igår fick jag en förfrågan angående sång på en namngivningsceremoni. Det slår mig, vid skrivandet om det, att mina bloggkategorier inte är helt inkluderande/uttömmande. Bör namngivningar få en egen kategori eller ska de fint få inlemma sig under “dop”? Det finns ju faktiskt en betydande skillnad mellan namngivning och dop, varför det också kan vara värt att skilja dem åt kategoriskt. Troligtvis något jag måste åtgärda.

Det var ett litet, intimt dop i en fin (men avlång) kyrka. Under processionen in spelade kantorn fritt utifrån “Välkommen till jorden” och när alla hade ställt upp sig framme vid altaret lade jag på sång. Snygg övergång och låten satt som en smäck. Barnet gav mig sin fulla uppmärksamhet. Välkommen till jorden lilla vän!

Efterföljande två låtar hade vi knappt hunnit repa. Kantorn hade varit sen och när han väl kom skulle pianot bäras fram och kopplas in, och folk började komma in i kyrkan. Vi hade knappt tio minuter på oss att öva – lågmält. Så jag hann heller inte känna på akustiken, tyvärr. Båda låtarna funkade, men det brast lite i samspelet. I “Handens fem fingrar” började kantorn spela på refrängen när vi skulle in i bryggan, vilket såklart inte lät helt snyggt, även om han rättade sig efter en stunds ickeackompanjerande. Och sista låten vet jag faktiskt inte vem som gjorde fel på. När min text tog slut gjorde inte versen det – jag blev rätt ställd. Fick sjunga lite annan text på melodin tills jag visste med säkerhet var vi var i noterna. Antingen spelade kantorn ett parti två gånger, eller så hade jag hoppat över en bit text. Det gick ju ihop sig, men det är så panikartat när man står där och det är en så speciell stund och allting ska vara perfekt.

Men kanton var en väldigt ödmjuk och musikalisk person i övrigt. Gillade att leka med pianot, och jag lät honom göra det. Det var roligt att “skapa” musik tillsammans med honom. Önskar bara att vi hade haft mer tid att göra just det.

Snart är det melodifestival! Jag kommer att “rapportera” (utifrån det som sänds i TV).

Nu ska jag iväg till Järfälla och sjunga på ett dop. Noterna är i högsta hugg. Har kommit fram till att “Det gåtfulla folket” är väldigt rolig att sjunga, och “Handens fem fingrar” är egentligen rätt skönt svängig. Den är fri för tolning på något sätt.

Mors! Ã…terkommer med rapport.

Nu när det börjar trilla in förfrågningar på dop kände jag att det var värt att investera i åtminstone en bok med de vanligaste dopsångerna. Det blir dyrt att köpa lösnoter i längden. Därför har jag beställt boken “Älskade barn – Sånger till barnet” som kommer tillsammans med en CD-skiva med 14 originalinspelningar – toppen de gånger jag har kort om tid att studera in sångerna. Annars föredrar jag att utgå från noterna och göra min egen tolkning av sångerna.

Boken innehåller följande titlar:
1. Amalia
2. Av längtan till dig
3. Bebin ligger i sin säng
4. Byssan lull
5. De oskattbara
6. Det gåtfulla folket
7. Det luktar litet barn här
8. Det vackraste
9. Det är du
10. Du kan vila lugn och trygg
11. Du lilla barn
12. Du lilla människobarn
13. Du vet väl om att du är värdefull
14. Elvira Fattigans sång
15. För kärlekens skull
16. Handens fem fingrar
17. Himlen måste sakna en ängel
18. Jag är det fulaste som finns
19. Karlavagnen
20. Lilla hand
21. Lilla ungen min
22. Lilla ängel
23. Lyckeliten
24. Majas visa
25. Mitt lilla barn
26. Natten
27. Natten kommer (Kumbaya)
28. Nocturne
29. Nu har det landat en ängel
30. Nu i ro, slumra in
31. När kvällen har kommit
32. När mamma var liten, då var hon så rar
33. Prins Noel
34. Skymtar för en stund
35. Slumra min prins
36. Stilla
37. Stilla ro och nära
38. Sång till friheten
39. Thula Sana
40. Trollmors vaggsång
41. Tryggare kan ingen vara
42. Tula hem och tula vall
43. Vem kan segla
44. Videvisan
45. Vyssa lulla litet barn
46. Välkommen till jorden
47. Välkommen till livet
48. Älska mej
49. Önskebarn

Väntar med spänning på leverans!

Under 2007 sjöng jag på totalt fyra dop – lika många som jag fått beställningar på under senaste månaden. Jag är övertygad om att det har med min länk i musikerregistret hos Dopguiden att göra – av gårdagens besökare kom knappt 44% av besökarna från sajten! Det förvånar mig starkt, men å andra sidan är Dopguiden den enda av sitt slag på nätet – bröllopssidor finns det betydligt fler, även om Bröllopstorget lär vara den största.

Ja, idag trillade det in ytterligare en förfrågan om “solist till barnets dop”. Redan nästa helg! Så nästa lördag bär det av till Järfälla. De skulle återkomma ikväll om vilka sånger det blir, så imorgon ska jag ringa kantorn (samt kantorerna som berörs vid dopet respektive vigsel den 15 mars) angående noter och repetitionstid.

Jag har varit sjuk och varit alldeles för trött för att prioritera bloggen i några dagar, men nu tänkte jag redogöra lite för dopet i lördags.

Jag var i kapellet i god tid eftersom vädret var osäkert och jag skulle åka från Huddinge till Täby. Det kändes ljuvligt att vara på “hemmaplan” (jag är uppvuxen i Täby och är fortfarande engagerad som konfirmandledare i församlingen) – med en präst jag känner väl, och en vaktmästare jag åtminstone visste vem det var. Kantorn kände jag faktiskt inte till sedan tidigare men jag har enbart bra erfarenhet av Täbys kantorer så jag kände mig trygg inför dopet.

Maria (kantorn) och jag drog igenom sångerna och det gick smärtfritt. Akustiken var härlig i det lilla kapellet (Gribbylunds). Snart kom föräldrarna och det lilla, söta dopbarnet, och vi pratade om ditt och datt – väldigt avslappnat. Och även dopgudstjänsten gick fint – i alla avseenden; den var väldigt vacker.

Jag hade inte sjungit någon av sångerna (“Barfotavisan” och “Välkommen till jorden”) på dop tidigare, och trots att jag verkligen läst, tolkat och sjungit texten på alla möjliga sätt hemma föll allt på plats just där i kapellet. Något magiskt hände när jag fick sjunga rader som “Välkommen till jorden min vän, välkommen hem” respektive “Det var den vackraste dagen i mitt liv, den morgonen du såg på mig, och jag kände mig så stolt som en människa kan bli…” och så vidare till ett litet barn. Det finns en sådan inneboende styrka i orden när man ser ett litet barn fullt av liv och glädje som mottagare av dem.

Förut har jag föredragit att sjunga på vigslar, men jag börjar verkligen känna tjustningen med att sjunga på dop – de två ligger mig nu lika nära om hjärtat.