Det är i mötena det händer

Idag hade jag ett möte inbokat på eftermiddagen och inför det fick jag avbryta det jag höll på med – fast jag ville så mycket mer. Då, för en sekund, kände jag för att ställa in mötet och fortsätta i mitt eget stilla flow, men jag ville träffa henne, sångerskan som sökte samarbete om kunder vi var för sig inte hade kapacitet att ta emot vid önskade tillfällen. Jag ville veta vem hon är, vad hon står för, hur hon levererar och hur hon bemöter kunderna. För att rekommendera mina kunder till någon annan behöver jag känna tillit.

Jag tänkte först fråga hur mycket tid vi hade och vad hon ville ha ut av mötet på den tiden men jag lät samtalet visa vägen, inte ursprungssyftet. Jag ställde följdfrågor när hon sa något som intresserade mig extra eller när jag ville förstå djupare vad hon ville göra. Det visade sig att hon skriver musik i olika genrer – både text och melodi. Hon skriver till både sig själv och andra. Hon producerar musik. Jag nämnde min kommande skiva som ännu mest är en tanke i luften. Hon lät mig beskriva den i känslor, färger och instrument. När jag nämnde ”avskalat” med piano/gitarr och stråkar sa hon att hon precis skulle studera arrangering för stråk. Oddsen? Det var coolt!

Min skiva blev mer konkret på hennes papper. Den fick ett ordlöst interludium – en defilering. (Oförståeligt ordsvammel för alla utom oss två, men rätt vackert svammel ändå, va?) Kanske även en och annan låt – så småningom, eller nyss.

Det är i mötet med andra människor som kreativiteten och inspirationen flödar i oanad hastighet och riktning. Så häftigt. Tack för inspiration och värdefull ”input” idag, Selen.

Oron är nyföretagarens närmaste (o-)vän

Kulturbranschen är tuff. Utövarna är många, alla spelningar ligger samma tider och en stor del av publiken tycker att kultur ska vara gratis. Jag som är företagare ut i fingerspetsarna (ja, just det, det är rätt fult att vara kulturföretagare – antingen är man väl flummig kulturutövare eller så är man en tydlig, målmedveten företagare?) är tydlig med att allt jobb jag utför ska vara på faktura, att jag levererar ett helhetspaket där jag köper in noter till mig och medmusiker, riggar ljudanläggning om det behövs, reser, repeterar, är på plats innan och efter, utför själva giget. Jag driver ett kulturföretag. Jag har alltid trott att det ska löna sig i längden – och det har det gjort. Men inte trodde jag att det skulle ta nästan 8 år innan det verkligen lossnade riktigt ordentligt.

Jag minns sommaren 2011 när jag satt i solen på balkongen och räknade och räknade – och var beredd att ge upp. Då hade jag drivit mitt företag i fem år och levt med oron som närmaste vän, eller snarare ovän, samma tid. Oron över att inte få in tillräckligt många uppdrag för att försörja mig. Oron är påtaglig för en nyföretagare utan nämnvärd buffert. Jag gick bara ut gymnasiet, filade på min affärsplan och skickade in en blankett om att starta företag. Några veckor senare var det registrerat.

För två veckor sedan hade jag sex sånguppdrag den aktuella veckan: fyra begravningar, en vigsel och en konsert. Jättehäftigt att jag hade fått dem alla och att jag lyckades kombinera dem. Samtidigt visste jag att almanackan veckorna framåt var tom. Skillnaden mot för några år sedan var att jag nu var lugn i förvissningen om att det löser sig. Det kommer alltid in uppdrag och vid det här laget har jag så många ambassadörer därute att mitt namn sipprar fram både här och där.

Måndagen förra veckan kom. Två ny uppdrag. Tisdagen kom. Ytterligare fyra nya uppdrag. Onsdagen kom. Ett nytt uppdrag. Och så har det regnat in. Nu har jag åtminstone 2-3 jobb i veckan under de för två veckor sedan tomma veckorna. Och jag jublar högt. Tycker fortfarande att det är lika roligt att boka in nya uppdrag – och att utföra dem. Men varje gång påpekar pappa att det inte alltid har varit så här. ”Minns du?”, säger han. ”…minns du tiden när du fick kämpa för varje uppdrag?”

Jag tror att det är viktigt att blicka tillbaka på den resa man gjort, se var jag började och vart jag har tagit mig. Det ger både självförtroende och anledning att klappa mig själv på axeln.

 

Jag anger tonen för helheten

I våras var jag på speedmentoring. Spännande fenomen! Vi företagare tog plats runt olika runda bord där det satt en specialist som presenterade sig och sitt expertområde. Vi fick sedan berätta om en utmaning vi hade i våra respektive företag, kopplat till hans eller hennes specialområde. Vid ett bord var det en kvinna som sa ”Jag har svårt att kombinera mina olika yrkesområden och roller på ett trovärdigt sätt”. Jag kände igen mig. Å ena sidan har jag fått lära mig att ingen förstår vad jag egentligen gör och när de ska anlita mig om jag gör ”allt och ingenting”, å andra sidan blir jag själv tokinspirerad när jag går på en nätverksträff där någon ställer sig upp och rabblar ett helt gäng coola grejer hen behärskar och kan vara behjälplig med; egentligen inte för att jag fascineras av all kunskap personen förmodligen besitter utan för att jag attraheras av tanken på att kunna kombinera alla de där roliga sakerna och dessutom kunna kalla det mitt jobb.

Jag har länge, länge valt att fokusera på vad jag gör, vem jag hjälper och vad min kund får ut av min tjänst snarare än vad mitt yrke kallas, men jag har gjort det för varje verksamhetsinriktning var för sig. Genom sång ger jag tröst, förmedlar minnen, skapar rätt stämning och förstärker känslor med min personliga röst. Genom mitt arbete för Better Globe vägleder jag mina kunder i hur de kan bli koldioxidneutrala och få störst avkastning på sina pengar samtidigt som de bidrar till ett bättre klimat. Som ambassadör för kvinnors företagande hjälper jag kvinnor att hitta kärnan i den verksamhet de vill starta – jag lockar fram drivkraften så att den blir tydlig och saker börjar hända.

Men aldrig har jag försökt sätt ord på vad jag gör i samtliga dessa verksamheter. Jag skrev här om dagen att jag utgår ifrån samma erfarenheter och värderingar oavsett vad jag gör, och så är det. Men vilka är de? och hur låter det när jag kombinerar dem? och samtidigt gör det på ett sätt som beskriver vad jag gör oavsett verksamhetsinriktning? Karin Sandin utmanade mig att göra just det. Här kommer resultatet:

”Jag bidrar med den pusselbit som anger tonen för helheten och förstärker kärnan i det du vill åstadkomma. Det gör jag genom att möta dig som människa och dina förväntningar precis där du är, lyssna in och ta dig vidare. Du går ifrån vårt möte och känner tydligt var din drivkraft och passion finns och besitter kraften att realisera dina idéer utifrån vad hjärtat vill. Vi vet tillsammans att när du agerar utifrån passionen tar du besluten som hittar in i det större sammanhanget, som ger dig avkastning och gör världen bättre.”

Vad gör du?

Sångerska /slash/ medmänniska /slash/ att vara jag

Jag är (?) en slasher. Jag kan inte säga att jag är florist, polis, skräddare eller maskintekniker. Jag är inte mitt yrke, utan jag är jag, och mitt varumärke är jag och allt det jag står för. Oavsett vad jag gör bjuder jag på samma egenskaper, utgår från samma erfarenheter och jobbar genom att möta andra människor precis där de är, ställa frågor som gör att de inser vad som är riktigt viktigt för dem för att därifrån berätta för dem på vilket sätt jag kan hjälpa dem att nå dit. Gillar de mitt förslag jobbar vi ihop oavsett om det innebär att jag sätter stämningen på en begravning genom att sjunga, kartlägger lärlingsplatser på operahusen i Europa åt Arbetsförmedlingen för att underlätta för våra unga svenska operasångare att få jobb utomlands eller säljer Better Globes donationspaket för att min kund önskar långsiktig avkastning på sina pengar men vill att de jobbar för något bra under tiden.

Med den inställningen kan jag göra så otroligt skilda saker. Så dels vill jag inte sätta ett epitet på vem jag är i form av en yrkeskategori för jag är mer än mitt yrke, dels skulle det begränsa mig i det jag vill göra. Så när en journalist 2012 ville skriva en artikel till Amelia om den nya jobbtrenden, att vara ”Slasher” fann hon mig självklar i artikeln. Att vara slasher innebär att räkna upp sina yrkesroller med tecknet slash (/) emellan: Sångerska/Säljare/Projektledare/Producent/Agent eller vad man nu är (gör!).

Artikel i Amelia om att vara slasher

Artikel i Amelia om nya jobbtrenden: Slasher

När artikeln skrevs blev jag en stolt slasher. Jag älskar att göra många olika saker och berättar gärna om de olika projekten för andra. Men så träffade jag en utbildningsledare som sa: ”Men Jessica om du gör det här och det här och det här och det här, blir du då egentligen riktigt bra på något? Vore det inte bättre att fokusera på en eller ett par saker och bli riktigt bra på dem?” Men oj, jo, självklart! Han ställde om hela min världsbild och när artikeln kom i tryck några månader senare skämdes jag över den. Jag ville inte vara slasher, jag ville vara renodlad det ena eller det andra…

Men vet ni vad jag har insett sedan dess? Det handlar – återigen – inte om yrkesformen. Givetvis blir jag bättre på att sjunga och stå inför publik ju mer jag gör det, men generellt, när jag gör alla olika saker jag tycker är kul förstärker jag mitt bemötande mot andra, de egenskaper jag står för, förvaltar det jag kan, hjälper andra att se nya vägar eller visar var jag kan lägga en pusselbit för att de ska komma framåt. Jag blir riktigt, riktigt bra på att vara jag. Och eftersom jag är mitt varumärke blir mitt företag riktigt, riktigt bra.

Egentligen vill jag säga att jag ”slashar” utan epitet. Jag tröstar/förgyller/vägleder/lyssnar/förmedlar minnen/skapa stämning och så vidare.

Kopplingar som inte alltid är givna

Många jag träffar förundras över bredden på mitt affärsengagemang; Jag inriktar mig på sång i Stockholm och skogsbruk i Kenya. Vitt skilda områden och underlig kombination, får jag höra. Men för mig är den inte konstig. För mig går min sång och Better Globes affärsidé hand i hand och inrymmer tillsammans allt det jag står för och engagerar mig i:

Jag har alltid brytt mig mycket om andra människor. Som sångerska på dop, bröllop och begravningar får jag möta människor i glädje och sorg, glädjas med dem och trösta dem, krama om dem, lyssna och sjunga. Inom Better Globe får jag ge hjälp till självhjälp genom att skapa långsiktiga inkomstmöjligheter och skolgång för andra.

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande känns det klockrent för mig att inspirera till, och skapa grund för, företagande både i Sverige och genom mikrofinansieringen i Better Globes donationspaket även i Kenya.

Jag är medlem i föreningen Artister för miljön där vi genom vårt artistskap belyser miljöfrågor. Där, om något, förenas min sångverksamhet med Better Globes förebyggande och kompenserande åtgärder för klimatet genom trädplantering.

När jag tog reda på mitt professionella rykte fick jag höra detta:

”Jessica inspirerar genom att kombinera alla sina roller på ett unikt sätt och är sitt bästa på den scen som dagen erbjuder. […] Jessica är inte rädd utan ser nyfiket på nya saker och tillåter sig att se kopplingar som inte alltid är givna.”

Udda kombinationer för andra. Givna för mig.

Ett betydelsefullt möte

En ung kvinna ville träffa mig för att få råd om hur hon kunde utveckla sin sånghobby, hur hon kunde sjunga mer, få fler uppdrag på dop, bröllop och begravningar och optimera sin hemsida för ändamålet. Vi åt lunch och pratade i två timmar igår och ögonen glittrade när hon lämnade caféet, leendet nådde hela ansiktet. Vad jag tror efter vårt möte? Jag tror att hon kommer starta företag.

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande har jag i uppdrag att entusiasmera andra kvinnor till att starta företag genom att berätta min egen historia eller att hjälpa dem komma vidare mot sitt mål genom att dela med mig av mina erfarenheter från min företagarresa. När jag berättar hur jag som tonåring startade företag finns några nyckelpersoner med i min berättelse – människor jag mött och som haft en avgörande betydelse för mina vägval. En av dem är Monika Kowalska som driver Nordiska Musikgymnasiet. Hon gav mig fyra alternativ för att leva som musiker och jag kände mig bara träffad av ett; att frilansa som sångerska i eget företag.

En av mina ambassadörskollegor heter Catherina Ronsten och hennes affärsidé är så fantastisk att den går ut på att samla på betydelsefulla möten! Jag är otroligt stolt över att hon tillägnat mig ett helt uppslag i senaste numret av Betydelsefulla Möten Magasin, i bilagan ”2act4”. Att agera för/på. Jag berättar där i hur vi kan hjälpa fattiga bönder och deras familjer (till självhjälp) samt vår globala miljö genom trädplantering i Kenyas semiöken. Något konkret att agera på.

Jag hoppas att mötet jag hade igår tillsammans med den unga sångerskan ska utgöra ett betydelsefullt möte på hennes livsväg – ett möte för henne att agera utifrån. Jag tror det. Jag har en känsla av det.

Framåtsträvande företagare på Con:takt

Imorse hände det; frukostnätverket Con:takt blev verklighet! Coola serieentreprenören Magdalena Bibik (som bygger ett helt enterprise som PT, kostrådgivare, hemsidesskapare, fotograf, caféinnehavare etcetera!) och jag öppnade upp dörrarna till be:fueled by bibik för driftiga företagare vi kommit i kontakt med senaste tiden. Vi öppnade upp för deras affärspresentationer, sökningar och möjligheter till synergier. Fyra kvinnor gästade oss, vilket gjorde sex framåtsträvande kvinnor vid samma frukostbord.

Vi gick en rundtur på Planet Fitness som be:fueled by bibik är inhyst hos – spanade in gym, crossfitbox, spaavdelning och pool. Vi tog en tur i Magdalenas ”andra hem”, så att säga.

frukost på Con:takt

Medan vi sedan intog en fräsch frukost med galet gott bröd och diverse andra nyttiga godsaker gick vi laget runt. Först ut var Anna-Carin Lensbo. Henne träffade jag på BNI Grappa för två veckor sedan och Winnet förra veckan. Hon erbjuder riktigt snygga och praktiska matlådor och söker återförsäljare för dessa. När jag hörde hennes sökning på Winnet slog det mig att kostrådgivare tjatar om det här med att ha matlådor med bra mat i lagom mängd. Och så tänkte jag på Magdalena som är min kostrådgivare, och på Con:takt som vi skulle genomföra idag. Jag såg en möjlighet att presentera Anna-Carin och Magdalena för varandra. Kanske skulle de hitta samarbetsvägar eller kunna vara varandras förlängda armar. Nu har de sett och hört varandra och det är upp till dem att avgöra om de har utbyte av varandra.

Bentobox matlådor

Jenny Boljang är oberoende återförsäljare för hälsoprodukter från Forever Living och berättade hur deras bästsäljande aloe vera-dryck fungerar. Jenny och jag träffades från början i en gravidgrupp på internet och använder nu varandra som sparringpartners i företagsamhet. Vi gör helt olika saker men kan sporra varandra att nå nya resultat. Vi tänker dra igång homepartykvällar med fokus på miljövänlig människa och ekonomi. Jenny lyfter fram Forever Livings produkter för kroppen från insidan och ut och jag berättar hur trädplantering som binder koldioxid samt motverkar ökenspridning och jorderosion (genom Better Globe) kan bli ett klimatframgångsrikt sätt att få privatekonomin att bli bättre. Vi har dock tänkt oss en trio och tror att vår tredje part är en egenföretagare med fokus på raw food. Har du någon att tipsa om? Vi utgår ifrån Sigtuna respektive Vallentuna.

Magdalena satt en gång i tiden på kontorshotellet The Park. Verksamhetschef där är Ulrika Sehlin – som jag av en händelse träffat nästan varje vecka på babycafé under min föräldraledighet. Ja, Ulrika kom också! Hon berättade om The Parks olika lösningar och jag är riktigt inspirerad. Jag kommer att besöka The Park och skriver mer vid det tillfället!

Ulrika Sehlin och Jenny Boljang

Med på frukosten var också en kvinna som varken Magdalena eller jag känner. Visst är det fantastiskt hur saker och ting sprider sig? Patricia Carswell presenterade en hälsoprodukt som utgör substitut för det enorma dagsbehovet av frukt och grönsaker.

Efter frukosten tittade Magdalena och jag på varandra och sa: ”Det här gör vi om!”. Ja, det har ju varit tanken hela tiden, men nu känns det som att vi är något på spåren. Upplägget kommer troligtvis att variera beroende på antal deltagare. Idag när vi var sex personer var det utmärkt att låta var och en ta plats och få en längre stund i rampljuset. Vi ser fram emot nya synergier i augusti.

Talande (?) 30-sekundare

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag förra veckan besökte jag olika affärsnätverk i jakten på att finna det som är rätt för mig idag. Varje dag hade jag möjlighet att pitcha min affärsidé och kundnytta under 30 sekunder. Min pitch lät så här:

”Jag ger dig ekonomisk avkastning – tolv gånger pengarna – när du blir koldioxid, motverkar ökenspridningen, bidrar till att familjer kan hålla ihop och att fattiga bönder får arbete genom trädplantering i Kenyas semiöken via Better Globe. Jessica Jäger, artist för miljön.”

Kort, koncist, talande. Jag fick många lovord för den presentationen. Den här veckan besöker jag ”bara” två nätverk – ett nytt och ett i repris från förra veckan. Jag har valt att vid dessa tillfällen istället fokusera på mitt ”sångjag”. För det handlar inte bara om att välja rätt nätverk, utan att presentera rätt verksamhet i rätt nätverk. Hur den presentationen lät?

”[sjunget] Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag. [talat] Jessica Jäger, artist för miljön.”

Förutom att det tydligt visar min tjänst och röst är det överraskande när jag, bland alla andra talare, ställer mig upp och sjunger. Så överraskande att det tydligen når utanför rummets väggar. Igår fick jag nämligen det här meddelandet av en kvinna jag inte känner och aldrig har träffat: ”Har hört rykten om din fina presentation på Winnet igår. Jag är medlem där men har inte så mycket tid för nätverkande just nu.”

Coolt, va?

 

(Sångtexten citerad ovan är hämtad ur Kents låt ”Utan dina andetag” med text och musik av Joakim Berg.)

Con:takt – ett nytt nätverk

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande var jag på konferensen ”Uppdrag ambassadör – berättelser som gör skillnad” i mars. En av talarna på scenen var Ruthie Ackerman från USA. Hennes programpunkt handlade om nätverkande och hon berättade bland annat att hon arrangerar nätverksfrukost en stående tid i månaden dit hon bjuder in människor hon träffat under senaste månaden och vill få fördjupad kontakt med. Ibland händer det ju att man bara hinner utbyta några meningar och visitkort med människor men redan har förstått att mötet rymmer stora möjligheter. Var det något jag bar med mig från Münchenbryggeriet den dagen var det Ackermans exempel ovan. Och jag bestämde mig för att följa det.

I ett par månader funderade jag av och till på vilken lokal som kunde passa mitt ändamål. Mitt privata jag bokade en tid hos kostrådgivare, underbara Magdalena Bibik som jag tränade för när jag bodde inne i Stockholm, och vi sågs på hennes nyöppnade café be:fueled by bibik på Sveavägen. Kombinationen sund kost, bra adress och entreprenöriella och driftiga Magdalena gjorde att pusselbitarna för mitt professionella jag föll på plats. Jag frågade Magdalena om jag kunde genomföra min nätverksidé på hennes café och hennes svar var ”Det där vill jag också göra!” Jag bjöd in henne att genomföra nätverksidén tillsammans med mig. Förstå vilka synergier som kan skapas när våra respektive kontaktnät möter varandra!

Vi presenterar nu stolt Con:takt.

Det jag vill uppnå

Okej, action! Mot vad då? Jag skrev igår att det var dags att sluta tänka på ”hur” och att istället agera. Johan Andersson reagerade på mitt inlägg och skrev:

”…Risken med handlingen kan vara att det bygger på något som inte är sant. Låt mig ta ett exempel: Min känsla är rädsla vilket leder till att jag inte vågar göra saker. Handlingen på känslan blir att jag inte gör saker på grund av att jag inte vågar. Om jag istället för upp i tanken vad min känsla står för och kan omsätta det i ord kan det bygga en mer tillåtande bild för mig som kan ändra min känsla och leda till att jag vågar göra det jag först inte vågade…”

Han har såklart en poäng i att rädslor kan hämma oss, men om mitt fokus är på målet, på det jag vill uppnå kommer jag att ta små, små steg (eller megasprång i ren skräck) över passagerna där jag finner rädsla och motstånd. Jag menar givetvis inte att jag ska gå ut i världen och agera i blindo. Jag har otroligt många tankar och strategier och en hel del kunskap i huvudet som jag helt enkelt behöver pröva. Nu. Om jag så behöver utmana mig själv i något som skrämmer mig. För att göra det inspireras jag av Anna Eriksson Skarin som utmanar sig själv gång på gång, på gång, på gång. Wow, vad cool hon är som ”bara gör” trots sina rädslor för att inte räcka till.

Så vad är det jag vill uppnå? Vad är det jag agerar för att uppnå? I vilken riktning går mina myrsteg och jättekliv? Jo, mot det här, att:

  • Attrahera andra till att vilja jobba med mig så att vi kan skapa synergier bortom det ”rimliga”.
  • Spela in ett album med nyskriven musik med fokus på livets stora skeden – i glädje och sorg.
  • Hjälpa andra människor. Jag vill framför allt trösta i sorgesituationer genom musik och genom att vara medmänniska. Jag vill också hjälpa passionerade människor att våga tro på sig själva och sin idé samt att genomföra den. Jag vill att familjer ska kunna hålla ihop.

I den sistnämnda punkten ser ni många av mina konkreta engagemang, nämligen att verka som sångerska, en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande och ambassadör för Better Globes verksamhet i Kenya.

Inspirerad av en säljföreläsning (”Heart in Business”) av Johan Dahl i morse frågar jag nu även dig: Vad vill du uppnå med den här dagen, den här veckan, det här året eller med ditt liv?

Jessica Jäger