Helgens familjedagskonsert

I lördags, på nationaldagen, spelade och sjöng Casper och jag på Resarös familjedag. Det blev svenska visor och schlager: “Älska mig”, “Handens fem fingrar”, “Kärleken är”, “För alltid”, “För att du finns” och “Evighet”. Allt var fint ordnat med upphöjd scen ute på gräsmattan vid paviljongen. En barnkör inledde dagen med att sjunga några sånger och när vi hade spelat var det tipsrunda och brandkåren kom för att visa upp brandbilen. En mysig nationaldag trots något ostadigt väder.

Spelningen på Musikvalvet blev inställd

Sjuk… I måndags kväll efter att Casper och jag hade repat slog både en enorm trötthet och heshet till. I tisdags hade jag inte mycket röst – jag kunde sjunga, men det var knappt. Hade jag då genomfört ett dagsrep med Casper hade rösten varit borta för ett bra tag framöver, och likaså om jag hade genomfört konserten igår. Så tyvärr kände jag mig nödgad att ställa in. Nu har jag istället vilat och varit tyst i tre dagar och på så sätt sett till att jag kan sjunga på både dop och bröllop i helgen (vilket jag annars inte hade kunnat). Mina dop- och bröllopsbokningar går före allt! Det är så speciella dagar. Hade jag förstört rösten den här veckan hade jag troligtvis inte ens varit bra till nästa vecka då det blir konsert på Resarö. Nu tror jag istället att jag kommer vara helt återställd då.

Jag är fortfarande trött, har fortfarande ont i halsen och är en aning hes, men jag har inga problem att sjunga ett par sånger om det krävs av mig. (Dock håller jag givetvis tyst tills det verkligen krävs.)

Konserten på Musikvalvet kommer att flyttas till ett senare datum, så den blir i alla fall av!

Ensemblen till barnoperan klar

Nu är det klart vilka som kommer utgöra ensemblen när barnoperan “Bastien och Bastienne” sätts upp i Årsta kyrksal den 17 oktober. Den ser ut som följer:

Sopran (Bastienne): Jessica Jäger
Tenor (Bastien): Robert Lind
Bas (Colas): Eric Ander
Piano: Joakim Andersson

Övat inför onsdag

Idag har Casper och jag gjort en ordentlig genomdragning av alla låtar vi ska köra på konserten på onsdag. Finns fortfarande en och annan textrad att lägga på minnet, men i övrigt känns det bra. Imorgon blir det genrep!

Barnopera

Jag har ett nytt spännande projekt på gång tillsammans med Enskede-Årsta Församling! Vi ska sätta upp en barnopera (opera riktad till barn) i oktober. Operan blir “Bastien och Bastienne” som Mozart skrev när han var tolv år. Jag får själv plocka ihop sångare och pianist. Robert Lind har tackat ja till rollen som Bastien, jag gör rollen som Bastienne och Joakim Andersson kommer att ackompanjera. Inväntar fortfarande svar från tillfrågad till rollen som Colas (trollkarlen). Mer information kommer!

Konsert 6 juni

Nu är det spikat att det blir en konsert 6 juni. Håller bara på att föra dialog med musiker också, så att jag har någon med mig. Tiden är ännu inte spikad, men någon gång mellan 13.00 och 15.30 blir det. Plats: Resarö.

Begravning och Skansen

Jag ligger lite dagen efter hela tiden just nu..! Igår sjöng jag i alla fall på en begravning i Gustav Adolfskyrkan. Hade faktiskt inte varit där tidigare. Det var en gripande begravning… Alltid så när det är unga människor som dör. (Vilket jag inte visste att det var innan jag kom till kyrkan… vissa detaljer önskar jag faktiskt bli upplyst om för att göra mitt jobb så bra som möjligt, även om jag kanske inte sjunger sångerna bättre bara för att jag vet. Men det är något med den mentala förberedelsen.)

På eftermiddagen åkte jag vidare till Skansen. Lyssnade på studentsångarna innan jag gick backstage för att byta om, bättra på smink och fixa håret. I logerna har de uppradade speglar med lampor runt om – precis så som man tänker sig att det ska vara i en loge. Precis vid sceningången finns det en spegel (plus!) och infravärme – välbehövd. Mikrofonerna är sladdlösa – en ljuvlig befrielse! Det var jätteroligt att sjunga på Solliden. Frihetskänsla. (Även om det blåste iskallt på scenen.)

På en av bussarna jag åkte på väg hem (inte 47:an från Skansen, utan den jag bytte till senare) satt jag bredvid en dam som återkommande tittade på mig. Till slut sa hon: “Sjöng inte du ikväll?” Jag svarade: “På Skansen? Jo.” “Ja, jag tänkte att det inte kan vara någon annan än du som har en sådan klänning idag. Du har en väldigt fin röst, du sjöng väldigt fint.”

Det var ju uppmuntrande från en främmande människa på bussen, även om det känns högst troligt att någon annan visst kan ha en likadan klänning eftersom jag köpte den dagen innan och den just nu finns i butik… Men hon var i alla fall jättego’, och när hon klev av bussen lade hon handen på min axel, tackade för sången och önskade mig trevlig valborg.