Hårt slit lönar sig längre fram

När jag var 19 år och ny som företagare tyckte jag att jag slet så hårt utan att få särskilt stor utdelning. Just då tänkte jag inte tanken att det jag gjorde där och då skulle komma att ge betalt tre, fyra eller kanske fem år senare. Med åren har jag lärt mig att jag sår frön, vårdar dem och längre fram (oftast) får skörda, ibland rikligt blomstrande skördar. Jag tycker också att utdelningen har kommit snabbare och snabbare med åren. Kanske för att jag får några vinster från förr uppblandat med sådant jag gjort nyligen. Kanske för att jag helt enkelt har blivit bättre på att kommunicera vad jag gör och vad jag vill, vem jag hjälper och hur. Det här gäller dock främst mig i yrkesrollen som sångerska. Jag startade mitt företag för 8,5 år sedan för att jag redan som barn hade en dröm om att bli sångerska, och nu har jag haft alla de åren på mig att låta frön växa och spira.

För precis tre år sedan kom jag i kontakt med Better Globe, vars affärsidé jag finner vara helt genial. Jag bestämde mig snabbt för att bli ambassadör för verksamheten och började så små frön även gällande den. Better Globe planterar träd i Kenyas semiöken vilket bidrar till att familjer kan hållas ihop tack vare arbetstillfällena det skapar på hemmaplan, koldioxidneutralisering, motverkad ökenspridning och förhindrad jorderosion runt vattendragen som fortfarande finns i ökenområdena. Samtidigt får våra kunder avkastning under 20 års tid tack var frukt från mangoträd, gummi från acacia senegal och virke från mukauträden.

Jag har sålt några träd här, tio träd där, några träd och donationspaket på prenumeration och generellt pratat varmt om verksamheten när jag träffat andra människor. Men så idag hände det: en kvinna surfade runt på internet, googlade efter möjligheter att investera sina pengar, fann min länk till Better Globe och köpte 100 träd. Bara sådär. Jag välkomnade henne, frågade hur hon hittat mig och Better Globe och om hon hade några frågor. Inga frågor. Men 100 träd.

Det är så häftigt de där gångerna när det ”bara händer”. När hårt, långsiktigt och ihärdigt arbete ger utdelning.

Better Globe avkastning på 100 träd

Avkastning på 100 Better Globe-träd inköpta 2014

Vision board – att förstärka styrkor

Under förra veckan blev jag mer och mer trött och hängig för varje dag som gick. Mot slutet av mina arbetsdagar var den fysiska energin så låg att jag lätt kunde fastna i att slösurfa runt på företagsbloggar istället för att åtgärda punkter på ”att göra-listan”. På fredagen kunde doktorn konstatera både öroninflammation och lunginflammation, så det var kanske inte så konstigt, men det fascinerande var att jag bara behövde backa några veckor bland blogginläggen i min egen blogg och läsa det jag hade skrivit om vad jag vill uppnå med mitt företagande för att omedelbart sluta slösurfa och istället utföra små handlingar som leder mig mot mitt mål, mot det jag vill uppnå.

Att läsa om mina egna visioner gav mig en framtidsbild som jag, den låga fysiska energin till trots, fann så lockande att jag genast skiftade fokus till den. När Karin Sandin sedan delgav mig utkastet på mitt professionella rykte såg jag att andra människor fungerar som förstärkare av mina mål och visioner. De ser i mig det jag vill uppnå och det är det de berättar för min och sin omvärld. Nog för att jag visste vad jag ville uppnå, men när andra människor sagt detsamma om mig blev det ännu tydligare. Fylld av visioner och kreativitet började jag därför klippa ut ord och bilder ur tidningar för att åstadkomma en vision board. En vision board som jag kan ge några blickar varje morgon innan arbetsdagen börjar och varje stund jag är på väg åt fel håll. Nu har jag börjat klistra och jag känner redan vördnad och uppriktigt för och i varje ord jag klistrar upp.

Mitt professionella rykte blev för mig en förstärkning av min egen vision. Min sångpedagog, Lena König, har flera gånger sagt till mig att jag (sångtekniskt) ska fokusera på det jag är bra på. Dels (tror jag) för att jag då kan briljera ännu mer, men framför allt för att det jag är riktigt bra på smittar av sig på det jag inte är lika bra på. Om jag har en fantastisk teknik på vokalen ”o” bör jag sjunga ”o” mycket och ofta för att strax där efter sjunga på den lite sämre ”a”. Då färgar min teknik från ”o” av sig på min övning av ”a”. Så genom att nu förstärka min vision i ord och bild i ett kreativt kollage förstärker jag det jag redan gör bra och visualiserar hur fantastiskt det kommer att bli framöver, för att utifrån det handla ännu bättre och stärka hela mitt företag.

Givetvis delar jag med mig av bilder på min vision board när den är klar.

Återkoppling på mitt professionella rykte

Ni vet förväntan man känner inför något väldigt speciellt man vet ska hända? Jag tänker för egen del på tillfällen som dagen för studenten, den där gången jag skulle sjunga duett med Carola eller sjunga med hel orkester på Sollidenscenen på Skansens Valborgsmässofirande, examinationen från högskolan och när jag skulle ta emot Lions kulturstipendium.

Igår skickade Anna Skarin ett första utkast på en låt till skivan och det kom så oväntat fort att jag inte ens hade hunnit känna den där förväntan. Mina dagar har gått i ett med spännande projekt och helt plötsligt bara kommer saker till mig utan att jag hinner längta och vänta. Samma sak blev det inför den här dagen när Karin Sandin skulle ge återkoppling på mitt professionella rykte. Tio personer har tagit sig tid att besvara frågor om mig i min profession och till idag skulle Karin sammanställa genomgående trender i svaren till en sida, koka ner det till tio rader och slutligen sammanfatta mitt professionella rykte i en mening. Förstår ni hur stort det är att människor jag jobbar med tar sig tiden att göra det här för mig? Och hur häftigt och läskigt det är att få ta del av deras svar i komprimerad, kärnfull form? Och så har jag inte ens hunnit känna den där förväntan, för att mitt liv varit så häftigt dag för dag i det jag faktiskt gjort. Jag har hunnit känna viss rädsla inför uppriktigheten i de anonyma svaren, men inte förväntan. Och vet ni, på ett ställe i den längre sammanställningen står det ”Jessica är inte rädd”. VA? Men, jo!

Oavsett var det hur häftigt som helst att läsa. Jag kände igen mig men hade inte alls kunnat skriva det själv. Jag känner sådan vördnad för dem som skrivit allt detta fantastiska om mig i min yrkesroll. Det här ska nu få sjunka in och jag ska få ge några synpunkter på materialet innan det sammanställs och blir publikt, och vet ni vad jag känner då? Rädsla, igen! För när det blir publikt blir det något som jag uttalat ska leva upp till i alla mina jobb framöver. Jag behöver förlika mig med att det som står i rapporten är på den nivå jag befinner mig idag och att jag ska ta avstamp i den för att göra stordåd bortom det jag gör idag. Men den spontana tanken var: ”Oj, ska jag leva upp till det här nu?”

Så kanske är raden ”Jessica är inte rädd” just en sådan detalj som ska korrigeras. Jag ser dock inget fel i att vara rädd, för om man tar till sig rädslan och vågar möta den ger det utveckling och framgång. Det kan jag ta fasta på (frånsett när det gäller att hoppa från en brygga ner i djupt vatten…) Vilka rädslor möter du just nu som gör att du utvecklas?

Ett betydelsefullt möte

En ung kvinna ville träffa mig för att få råd om hur hon kunde utveckla sin sånghobby, hur hon kunde sjunga mer, få fler uppdrag på dop, bröllop och begravningar och optimera sin hemsida för ändamålet. Vi åt lunch och pratade i två timmar igår och ögonen glittrade när hon lämnade caféet, leendet nådde hela ansiktet. Vad jag tror efter vårt möte? Jag tror att hon kommer starta företag.

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande har jag i uppdrag att entusiasmera andra kvinnor till att starta företag genom att berätta min egen historia eller att hjälpa dem komma vidare mot sitt mål genom att dela med mig av mina erfarenheter från min företagarresa. När jag berättar hur jag som tonåring startade företag finns några nyckelpersoner med i min berättelse – människor jag mött och som haft en avgörande betydelse för mina vägval. En av dem är Monika Kowalska som driver Nordiska Musikgymnasiet. Hon gav mig fyra alternativ för att leva som musiker och jag kände mig bara träffad av ett; att frilansa som sångerska i eget företag.

En av mina ambassadörskollegor heter Catherina Ronsten och hennes affärsidé är så fantastisk att den går ut på att samla på betydelsefulla möten! Jag är otroligt stolt över att hon tillägnat mig ett helt uppslag i senaste numret av Betydelsefulla Möten Magasin, i bilagan ”2act4”. Att agera för/på. Jag berättar där i hur vi kan hjälpa fattiga bönder och deras familjer (till självhjälp) samt vår globala miljö genom trädplantering i Kenyas semiöken. Något konkret att agera på.

Jag hoppas att mötet jag hade igår tillsammans med den unga sångerskan ska utgöra ett betydelsefullt möte på hennes livsväg – ett möte för henne att agera utifrån. Jag tror det. Jag har en känsla av det.

Framåtsträvande företagare på Con:takt

Imorse hände det; frukostnätverket Con:takt blev verklighet! Coola serieentreprenören Magdalena Bibik (som bygger ett helt enterprise som PT, kostrådgivare, hemsidesskapare, fotograf, caféinnehavare etcetera!) och jag öppnade upp dörrarna till be:fueled by bibik för driftiga företagare vi kommit i kontakt med senaste tiden. Vi öppnade upp för deras affärspresentationer, sökningar och möjligheter till synergier. Fyra kvinnor gästade oss, vilket gjorde sex framåtsträvande kvinnor vid samma frukostbord.

Vi gick en rundtur på Planet Fitness som be:fueled by bibik är inhyst hos – spanade in gym, crossfitbox, spaavdelning och pool. Vi tog en tur i Magdalenas ”andra hem”, så att säga.

frukost på Con:takt

Medan vi sedan intog en fräsch frukost med galet gott bröd och diverse andra nyttiga godsaker gick vi laget runt. Först ut var Anna-Carin Lensbo. Henne träffade jag på BNI Grappa för två veckor sedan och Winnet förra veckan. Hon erbjuder riktigt snygga och praktiska matlådor och söker återförsäljare för dessa. När jag hörde hennes sökning på Winnet slog det mig att kostrådgivare tjatar om det här med att ha matlådor med bra mat i lagom mängd. Och så tänkte jag på Magdalena som är min kostrådgivare, och på Con:takt som vi skulle genomföra idag. Jag såg en möjlighet att presentera Anna-Carin och Magdalena för varandra. Kanske skulle de hitta samarbetsvägar eller kunna vara varandras förlängda armar. Nu har de sett och hört varandra och det är upp till dem att avgöra om de har utbyte av varandra.

Bentobox matlådor

Jenny Boljang är oberoende återförsäljare för hälsoprodukter från Forever Living och berättade hur deras bästsäljande aloe vera-dryck fungerar. Jenny och jag träffades från början i en gravidgrupp på internet och använder nu varandra som sparringpartners i företagsamhet. Vi gör helt olika saker men kan sporra varandra att nå nya resultat. Vi tänker dra igång homepartykvällar med fokus på miljövänlig människa och ekonomi. Jenny lyfter fram Forever Livings produkter för kroppen från insidan och ut och jag berättar hur trädplantering som binder koldioxid samt motverkar ökenspridning och jorderosion (genom Better Globe) kan bli ett klimatframgångsrikt sätt att få privatekonomin att bli bättre. Vi har dock tänkt oss en trio och tror att vår tredje part är en egenföretagare med fokus på raw food. Har du någon att tipsa om? Vi utgår ifrån Sigtuna respektive Vallentuna.

Magdalena satt en gång i tiden på kontorshotellet The Park. Verksamhetschef där är Ulrika Sehlin – som jag av en händelse träffat nästan varje vecka på babycafé under min föräldraledighet. Ja, Ulrika kom också! Hon berättade om The Parks olika lösningar och jag är riktigt inspirerad. Jag kommer att besöka The Park och skriver mer vid det tillfället!

Ulrika Sehlin och Jenny Boljang

Med på frukosten var också en kvinna som varken Magdalena eller jag känner. Visst är det fantastiskt hur saker och ting sprider sig? Patricia Carswell presenterade en hälsoprodukt som utgör substitut för det enorma dagsbehovet av frukt och grönsaker.

Efter frukosten tittade Magdalena och jag på varandra och sa: ”Det här gör vi om!”. Ja, det har ju varit tanken hela tiden, men nu känns det som att vi är något på spåren. Upplägget kommer troligtvis att variera beroende på antal deltagare. Idag när vi var sex personer var det utmärkt att låta var och en ta plats och få en längre stund i rampljuset. Vi ser fram emot nya synergier i augusti.

Startskottet för en skiva

I flera år har jag fått frågan: ”Har du någon skiva vi kan köpa?” Varje gång har jag dessvärre behövt svara ”Nej”. Jag har drivit eget företag som sångerska i 8,5 år men aldrig givit ut en skiva. Jag har pluggat musikjuridik och vet också att minimal andel av artisternas inkomst kommer från skivförsäljning; den kommer från liveframträdanden – det jag hållit på med hela tiden. Med tanke på vilka kostnader som är förenade med att spela in en skiva (hyra in musiker som arrangerar stämmor och spelar in dem, hyra tid i musikstudio, hyra in producent, hyra fotograf för omslag etc.) har det inte känts försvarbart att spela in den. Dessutom har jag ju inte skrivit några låtar.

Men så plötsligt gav sig Anna Skarin – copywriter och författare – in på att skiva låtar på en kurs förra sommaren, och nu har hon spelat in ”It’s Gonna Be Alright” som finns att höra på Spotify! Och nu söker hon uppdrag som sångerska. Inspiration om något! Och varför skulle inte jag kunna göra samma sak? Jag vet att hon har utmanat sig själv rejält för att göra det här och ändå låter det så enkelt. Det är liksom bara att göra. När Anna skrev om singeln på Facebook för ett tag sedan skrev jag ett trevande: ”Tack, jag börjar också bli sugen på att spela in nu. Har du ‘bara’ spelat in en låt eller har du spelat in en hel skiva?” Anna svarade: ”Har spelat in två låtar. Gör’t Jessica Jäger, superkul!”

Och då snurrade mina tankar. Klart att det är superkul! Varför vara så fruktansvärt logisk och smart? Jag vill ju jobba med det jag tycker är kul. Att spela in musik tycker jag är riktigt spännande. Men vad skulle jag spela in? Skulle Anna rentav kunna skriva låtarna åt mig? För ”låtskriveri tänker jag inte hänge mig åt just nu”. Och då replikerar Anna: ”Vi skriver ihop, Jessica! Skulle bli grymt! Ringer imorgon.”

Ja, så föddes de konkreta tankarna på en skiva för ett par veckor sedan. Idag har jag träffat Anna på en uteservering vid Österskärs havsbad och delgivit mina tankar om vad jag önskar sjunga in. Och Anna har delgivit mig vad hon har gjort, vad hon tänker och hur hon föreslår att vi jobbar.

Imorse besvarade jag dessutom Karin Skarins frågor till sammanställningen av mitt professionella rykte. En fråga berörde vad jag har uppnått för mig själv och mina kunder om ett år. Där skrev jag (bland annat) in skivan. Om ett år finns skivan definitivt.

 

När kunden kommer till mig

I mitt engagemang för Better Globe jobbar jag nära en klok, glad och driftig kvinna som heter Filippa Amanto. Hon brinner för fler träd på jorden. Här om dagen höll hon ett internt inspirations-flerpartssamtal med några av oss kollegor och hon ställde frågan:

”Vill du gå ut till kunderna eller vill du att de kommer till dig?” Det hon menade var: Vill jag söka nya kunder genom att t.ex. ringa kalla samtal och knacka dörr – se en specifik person i ögonen som säger ”ja” eller ”nej” till mitt erbjudande? Eller vill jag annonsera, skriva blogginlägg och föreläsa på temat och sedan hoppas på att rätt människor ser mitt erbjudande och söker upp mig? Inga ”nej” i ansiktet, bara folk som vill veta mer eller passerar. En kombination av de båda alternativen var givetvis okej.

Personligen är jag mer intresserad av att låta folk komma till mig (även om jag inte utesluter alternativet att gå ut). Då har vi något att bygga på redan från början, förmodligen både vad gäller mål och personkemi. Många sånguppdrag får jag faktiskt uttryckligen för att kunden i fråga tycker om min framtoning och personlighet på hemsidan.

Sent igår kväll fick jag ett mail med ett helt gäng frågor om att köpa träd. Hur många träd är bra att köpa? Hur ofta? Hur fungerar avkastningen? o.s.v. Jag fick mailet av en kvinna jag bara träffat en gång men som jag följt via Facebook sedan vi båda blev gravida sommaren 2012. Jag har aldrig frågat henne om hon vill köpa träd till sig själv eller sitt barn, men jag har emellanåt pratat om mitt engagemang i Better Globe (liksom om andra intressen och saker jag gör när jag utbyter tankar om dagen med andra) och hjälpt andra i gruppen att köpa träd att ge bort i gåva. Hon kom till mig för att hon var nyfiken och intresserad. I stunder som dessa är det roligast att jobba och att ge svar! Om hon köper några träd återstår att se, men tills vidare är jag glad över att hon visade sitt intresse och ställde frågor.

Talande (?) 30-sekundare

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag förra veckan besökte jag olika affärsnätverk i jakten på att finna det som är rätt för mig idag. Varje dag hade jag möjlighet att pitcha min affärsidé och kundnytta under 30 sekunder. Min pitch lät så här:

”Jag ger dig ekonomisk avkastning – tolv gånger pengarna – när du blir koldioxid, motverkar ökenspridningen, bidrar till att familjer kan hålla ihop och att fattiga bönder får arbete genom trädplantering i Kenyas semiöken via Better Globe. Jessica Jäger, artist för miljön.”

Kort, koncist, talande. Jag fick många lovord för den presentationen. Den här veckan besöker jag ”bara” två nätverk – ett nytt och ett i repris från förra veckan. Jag har valt att vid dessa tillfällen istället fokusera på mitt ”sångjag”. För det handlar inte bara om att välja rätt nätverk, utan att presentera rätt verksamhet i rätt nätverk. Hur den presentationen lät?

”[sjunget] Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag. [talat] Jessica Jäger, artist för miljön.”

Förutom att det tydligt visar min tjänst och röst är det överraskande när jag, bland alla andra talare, ställer mig upp och sjunger. Så överraskande att det tydligen når utanför rummets väggar. Igår fick jag nämligen det här meddelandet av en kvinna jag inte känner och aldrig har träffat: ”Har hört rykten om din fina presentation på Winnet igår. Jag är medlem där men har inte så mycket tid för nätverkande just nu.”

Coolt, va?

 

(Sångtexten citerad ovan är hämtad ur Kents låt ”Utan dina andetag” med text och musik av Joakim Berg.)

Mitt professionella rykte florerar

Karin Sandin heter en sprudlande glad kvinna som bjuder på leenden och energi. Hon tycker om sagolika prinsessor och jag ser henne framför mig glad och i en sommarklänning som böljar i vinden. Ja, eller så kan man beskriva henne så här: ”Karin är en modig och fängslande entreprenör som inspirerar och berör med sin smittsamma glädje och har den gnista som världen behöver.” Så lyder nämligen hennes professionella rykte. För ett par veckor sedan mailade jag Karin apropå ett blogginlägg hon skrev och hon, som var på väg till Stockholm, frågade om vi kunde ta en fika samma dag. JA!

Vi pratade om allt möjligt – entreprenörskap, människor vi omger oss med och om prinsessor – men framförallt pratade vi om mitt professionella rykte och hur jag tar reda på det. Där och då sattes stenen i rullning. I skrivandets stund har jag några frågor som cirkulerar hos 15 utvalda personer i min professionella omgivning. Tanken är att dessa frågor ska besvaras av några av, eller alla, dessa 15 (anonymt) och sedan analyseras (av Karin Sandin och Per Frykman), sammanställas och kokas ner till en slagkraftig presentation och tagline.

Eftersom jag just nu har mitt ”rykte” i åtanke blev jag både paff och glad när jag bara ett par dagar efter mötet med Karin nåddes av mitt eget rykte. Jag skulle sjunga på begravning i kyrkan som ligger i området där jag växte upp och för ovanlighetens skull, för att vara i den kyrkan, musicera med en kyrkomusiker jag inte träffat förut. Hon sa till mig nästan direkt när vi träffades ”Vad kul att äntligen träffa dig! Det är så konstigt, jag spelar ofta i den här kyrkan men har aldrig träffat dig. Ofta när jag pratar med mina kollegor säger de ‘…och så var Jessica Jäger där och sjöng…’ Det är så konstigt att vi aldrig har träffats!”

Nu har vi träffats – både förra veckan och den här. Det framkommer ju faktiskt inte vad hennes kollegor har sagt mer om mig, men eftersom hon såg fram emot att träffa mig tar jag för givet att det var positivt. 😉

Är du medveten om ditt professionella rykte?

Con:takt – ett nytt nätverk

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande var jag på konferensen ”Uppdrag ambassadör – berättelser som gör skillnad” i mars. En av talarna på scenen var Ruthie Ackerman från USA. Hennes programpunkt handlade om nätverkande och hon berättade bland annat att hon arrangerar nätverksfrukost en stående tid i månaden dit hon bjuder in människor hon träffat under senaste månaden och vill få fördjupad kontakt med. Ibland händer det ju att man bara hinner utbyta några meningar och visitkort med människor men redan har förstått att mötet rymmer stora möjligheter. Var det något jag bar med mig från Münchenbryggeriet den dagen var det Ackermans exempel ovan. Och jag bestämde mig för att följa det.

I ett par månader funderade jag av och till på vilken lokal som kunde passa mitt ändamål. Mitt privata jag bokade en tid hos kostrådgivare, underbara Magdalena Bibik som jag tränade för när jag bodde inne i Stockholm, och vi sågs på hennes nyöppnade café be:fueled by bibik på Sveavägen. Kombinationen sund kost, bra adress och entreprenöriella och driftiga Magdalena gjorde att pusselbitarna för mitt professionella jag föll på plats. Jag frågade Magdalena om jag kunde genomföra min nätverksidé på hennes café och hennes svar var ”Det där vill jag också göra!” Jag bjöd in henne att genomföra nätverksidén tillsammans med mig. Förstå vilka synergier som kan skapas när våra respektive kontaktnät möter varandra!

Vi presenterar nu stolt Con:takt.