Samla kunskap eller agera?

I mitt Facebookflöde dök den här bilden, från Balansekonomi, upp idag:

Börja agera

Tänk om. (Kan det vara så?) Tänk om. (Tänk nytt.)

När jag i slutet av min gymnasietid bestämde mig för att jag skulle starta företag – som sångerska – funderade jag på hur jag bäst skulle göra det. Det första jag gjorde var att prata med studie- och yrkesvägledaren om en högskoleutbildning. Jag fastnade för Södertörns Högskolas ”Konst, kultur och ekonomi” som gav mig en filosofie kandidat-examen i företagsekonomi. Jag har alltså en högskoleexamen i ekonomi för att jag hade en längtan efter att försörja mig som sångerska. När jag berättar det i föreläsningssammanhang brukar publiken skratta, för det låter rätt dumdristigt. Jag håller med. Logiskt hade kanske varit att gå på Musikhögskolan eller Operahögskolan. Eller att ställa mig på en scen och sjunga för den som råkade höra. Kanske söka till Idol och Talang. Men jag pluggade ekonomi: jag tragglade debet och kredit, satte upp persongallerier över potentiella kunder, räknade på H&M-aktien, satte mig in i nätverksstrukturer, rabblade Kotlers 4P (pris, plats, produkt och påverkan) och så vidare.

Det är egentligen inte så långsökt. Jag pluggade ekonomi för att jag visste att jag som företagare skulle vara ansvarig för företagets ekonomi oavsett om jag skötte den själv eller konsulterade någon att göra det. Jag pluggade relationsmarknadsföring för att nå ut bättre än mina konkurrenter som inte fått läsa detsamma på Musikhögskolan. Och jag byggde mitt företag parallellt. Sjöng istället för att ta studielån.

Men hur hade mitt företag sett ut idag om jag hade agerat istället för att studera? Hur långt hade jag kommit som jag inte har kommit idag? Vad hade jag hunnit göra, testa?

Det finns två personer som har ifrågasatt den här egenskapen hos mig, den om att samla kunskap istället för att agera. Den ena är min mamma. Jag ”vågade” inte jobba i kassan i hennes blomaffär. Visst kunde jag binda buketter, men jag visste inte vad alla blommor hette, hur de skulle skötas eller vad de kostade. Mamma sa åt mig att ta det skulle lösa sig. Ett pris kunde jag troligtvis uppskatta och ”hitta på”. Det löste sig alltid.

Den andra var Filippa Amanto som presenterade mig för Better Globe och som är min mentor i att vara ambassadör för verksamheten. Jag ville läsa på om allt som rörde Better Globe eftersom det inte var ett företag jag själv skapat från grunden och visste allt om. Men hon sa till mig att jag kunde tillräckligt för att gå ut och prata med folk. Det var sant.

Hur fungerar du? Samlar du kunskap eller agerar du?

Action!

Jag tycker att det är galet kul och inspirerande att planera. Som tonåring planerade jag aktiviteter med en kompis i timtal utan att sedan genomföra dem, för att det var planerandet och drömmandet som var spännande. Och tanken på att det kunde genomföras – och hur bra det då skulle bli. Planeringspassionen har följt med in i mitt företagande och har många gånger varit en stor fördel. Planering ger struktur, gör att saker händer i rätt ordning, bidrar till att allt jag vill få med i ett projekt får utrymme att komma med, att utlovade tjänster utförs inom utlovad tidplan.

God planering sägs emellanåt vara A och O för lyckade resultat och det är säkerligen sant, men jag kan tendera att fastna i planeringsstadiet eftersom det är kul att planera och för att en planering sällan kan bli fulländad eftersom omvärlden förändras varje sekund. Det gör att jag emellanåt kan stå och stampa. Jag vet min potential men uppnår inte de resultat jag vill och kan uppnå – för att jag inte agerar. Jag fastnar i ”hur”, vill hitta bästa sättet att agera innan jag går ut och agerar. Och att fastna i ”hur” kan vara destruktivt eftersom inget händer på resultatfronten (även om jag har kul när jag försöker komma på hur). En negativ tankespiral riskerar att infinna sig, ala ”Jag trodde att jag kunde, men det händer ingenting…”  Från många olika håll har jag senaste två-tre veckorna hört ordet ”action”, ”gå i aktion”, få saker att hända. Inte som en konkret uppmaning till just mig, utan i allmänhet.

Min vän, Jenny Boljang, citerade dock Robin Sharma för mig här om dagen, precis när jag själv tänkt detsamma:

”Det är lättare att ändra ditt sätt att tänka genom att ändra ditt sätt att handla, istället för att ändra ditt sätt att handla genom att först ändra ditt sätt att tänka.”

Samma dag bestämde jag mig för att agera istället för att tänka. Jag har precis kommit tillbaka till företagandet på heltid efter en längre föräldraledighet på deltid och är supertaggad på att få saker att hända. Nu är rätt tid att låta handlingar styra tänket. För nog blir resultatet bättre om jag går ut och provar mina teorier, förfinar, förnyar, förändrar och försöker igen. ”Trial and error” som jag läste som ett mantra när jag pluggade Organisationsteori på högskolan.

Här i bloggen kommer du nu framöver att få följa mig på min företagarresa där jag går i aktion, agerar, får saker (mirakler?) att hända. Eller som vi säger i kulturbranschen när det är dags att påbörja en inspelning: ”Action!”

Välkommen! Och du, se till att göra det där du tänker på nu.

Jessica Jäger