Kopplingar som inte alltid är givna

Många jag träffar förundras över bredden på mitt affärsengagemang; Jag inriktar mig på sång i Stockholm och skogsbruk i Kenya. Vitt skilda områden och underlig kombination, får jag höra. Men för mig är den inte konstig. För mig går min sång och Better Globes affärsidé hand i hand och inrymmer tillsammans allt det jag står för och engagerar mig i:

Jag har alltid brytt mig mycket om andra människor. Som sångerska på dop, bröllop och begravningar får jag möta människor i glädje och sorg, glädjas med dem och trösta dem, krama om dem, lyssna och sjunga. Inom Better Globe får jag ge hjälp till självhjälp genom att skapa långsiktiga inkomstmöjligheter och skolgång för andra.

Som en av regeringens ambassadörer för kvinnors företagande känns det klockrent för mig att inspirera till, och skapa grund för, företagande både i Sverige och genom mikrofinansieringen i Better Globes donationspaket även i Kenya.

Jag är medlem i föreningen Artister för miljön där vi genom vårt artistskap belyser miljöfrågor. Där, om något, förenas min sångverksamhet med Better Globes förebyggande och kompenserande åtgärder för klimatet genom trädplantering.

När jag tog reda på mitt professionella rykte fick jag höra detta:

”Jessica inspirerar genom att kombinera alla sina roller på ett unikt sätt och är sitt bästa på den scen som dagen erbjuder. […] Jessica är inte rädd utan ser nyfiket på nya saker och tillåter sig att se kopplingar som inte alltid är givna.”

Udda kombinationer för andra. Givna för mig.

En fin sista minuten-present

Imorse läste jag på Facebook att en bekant farit runt på stan igår och shoppat men glömt att köpa doppresent till barnet vars dop familjen skulle gå på idag. Här i Stockholmstrakten är vi vana vid att det alltid finns något köpcentrum öppet som kan rädda upp en sådan situation, men det var hon inte säker på fanns i närheten av henne. Kris och panik!

En doppresent är ju ändå lite speciellt – min egen son har dopdag idag och jag minns nog alla fina och genomtänkta presenter han fick för ett år sedan. Då var jag glad att kunna påminna henne om att jag säljer träd genom Better Globe och att hon kunde köpa ett eller flera sådana online och få ett fint gåvocertifikat att omedelbart skriva ut i sin egen skrivare och ge bort. Jag har givit bort träd till flera nyfödda i bekantskapskretsen. Träden binder koldioxid, motverkar ökenspridningen i Kenya, bidrar till att familjer kan hålla ihop och att fattiga bönder får samarbete samtidigt som barnet som mottager gåvan får avkastning under en 20-årsperiod. Perfekt gåva på så många plan! Alltid uppskattad.

Det blev träd till den lilla flickan som skulle döpas.

Better Globe gåvocertifikat

Better Globe gåvocertifikat

Att växa och vara komplett

”Att växa och vara på väg” döpte jag bloggen till i början av min graviditet sommaren 2012. Att växa skulle då syfta på att jag växte som människa både i min yrkesroll och genom att bli mamma, att min mage växte och att det växte en ny människa inuti mig. Att vara på väg är vi så länge vi lever, tänker jag. Vi är på väg på vår livsvandring.

Kort efter att jag döpte bloggen och skrev de första inläggen under den nya rubriken blev livet tungt. Jag fick hyperemesis och svår foglossning. Jag fick sluta träna, sluta äta när jag ville och vad jag ville, jag fick gå ner i arbetstid (läkaren skrev i journalen att jag var sjukskriven ”50% mot min vilja” och att hon helst hade velat sjukskriva mig helt, jag gick upp mycket i vikt och kunde inte längre gå de tre minutrarna till tåget, jag kunde inte gå från parkeringen in i de kyrkor där jag skulle sjunga utan behövde skjutsas fram till porten – att köra och trycka ner kopplingen var olidligt även om sätesvärmen lindrade en gnutta.

Förlossningen gick inte riktigt heller som planerat. Läkarna misstänker att jag drabbades av havandeskapsförgiftning – vilket bara var en av flera åkommor jag drabbades av i samband med förlossningen. Så när jag drygt två veckor efteråt (en vecka efter hemkomst från sjukhuset) med ett par dagars varsel tackade ”ja” till att sjunga på ett dop var det många som tyckte att jag var knäpp. När dopfamiljen dessutom valde sånger jag aldrig någonsin hade sjungit började jag tro det själv också. Men jag har sällan mått så bra som jag gjorde den här helgdagen när jag stod i Täby kyrka och sjöng för att välkomna ett nytt liv. Jag visste vad jag gjorde, jag mådde bra och jag förgyllde andra människors högtidsstund.  Att jag sjungit på deltid genom hela min föräldraledighet har utgjort en stor del i min läkeprocess, min bearbetning. Och på samma sätt mår jag nu fantastiskt bra av att den här veckan jobba heltid igen.

Jag älskar min son högt – för första gången i mitt liv (som jag minns) är jag i balans med mina känslor – men för att vara helt och hållet komplett behöver jag utveckla mig själv som person och företagare lika mycket som jag är, och utvecklas i, att vara mamma.

Vad behöver du för att vara komplett?