Det är i mötena det händer

Idag hade jag ett möte inbokat på eftermiddagen och inför det fick jag avbryta det jag höll på med – fast jag ville så mycket mer. Då, för en sekund, kände jag för att ställa in mötet och fortsätta i mitt eget stilla flow, men jag ville träffa henne, sångerskan som sökte samarbete om kunder vi var för sig inte hade kapacitet att ta emot vid önskade tillfällen. Jag ville veta vem hon är, vad hon står för, hur hon levererar och hur hon bemöter kunderna. För att rekommendera mina kunder till någon annan behöver jag känna tillit.

Jag tänkte först fråga hur mycket tid vi hade och vad hon ville ha ut av mötet på den tiden men jag lät samtalet visa vägen, inte ursprungssyftet. Jag ställde följdfrågor när hon sa något som intresserade mig extra eller när jag ville förstå djupare vad hon ville göra. Det visade sig att hon skriver musik i olika genrer – både text och melodi. Hon skriver till både sig själv och andra. Hon producerar musik. Jag nämnde min kommande skiva som ännu mest är en tanke i luften. Hon lät mig beskriva den i känslor, färger och instrument. När jag nämnde ”avskalat” med piano/gitarr och stråkar sa hon att hon precis skulle studera arrangering för stråk. Oddsen? Det var coolt!

Min skiva blev mer konkret på hennes papper. Den fick ett ordlöst interludium – en defilering. (Oförståeligt ordsvammel för alla utom oss två, men rätt vackert svammel ändå, va?) Kanske även en och annan låt – så småningom, eller nyss.

Det är i mötet med andra människor som kreativiteten och inspirationen flödar i oanad hastighet och riktning. Så häftigt. Tack för inspiration och värdefull ”input” idag, Selen.

Samla kunskap eller agera?

I mitt Facebookflöde dök den här bilden, från Balansekonomi, upp idag:

Börja agera

Tänk om. (Kan det vara så?) Tänk om. (Tänk nytt.)

När jag i slutet av min gymnasietid bestämde mig för att jag skulle starta företag – som sångerska – funderade jag på hur jag bäst skulle göra det. Det första jag gjorde var att prata med studie- och yrkesvägledaren om en högskoleutbildning. Jag fastnade för Södertörns Högskolas ”Konst, kultur och ekonomi” som gav mig en filosofie kandidat-examen i företagsekonomi. Jag har alltså en högskoleexamen i ekonomi för att jag hade en längtan efter att försörja mig som sångerska. När jag berättar det i föreläsningssammanhang brukar publiken skratta, för det låter rätt dumdristigt. Jag håller med. Logiskt hade kanske varit att gå på Musikhögskolan eller Operahögskolan. Eller att ställa mig på en scen och sjunga för den som råkade höra. Kanske söka till Idol och Talang. Men jag pluggade ekonomi: jag tragglade debet och kredit, satte upp persongallerier över potentiella kunder, räknade på H&M-aktien, satte mig in i nätverksstrukturer, rabblade Kotlers 4P (pris, plats, produkt och påverkan) och så vidare.

Det är egentligen inte så långsökt. Jag pluggade ekonomi för att jag visste att jag som företagare skulle vara ansvarig för företagets ekonomi oavsett om jag skötte den själv eller konsulterade någon att göra det. Jag pluggade relationsmarknadsföring för att nå ut bättre än mina konkurrenter som inte fått läsa detsamma på Musikhögskolan. Och jag byggde mitt företag parallellt. Sjöng istället för att ta studielån.

Men hur hade mitt företag sett ut idag om jag hade agerat istället för att studera? Hur långt hade jag kommit som jag inte har kommit idag? Vad hade jag hunnit göra, testa?

Det finns två personer som har ifrågasatt den här egenskapen hos mig, den om att samla kunskap istället för att agera. Den ena är min mamma. Jag ”vågade” inte jobba i kassan i hennes blomaffär. Visst kunde jag binda buketter, men jag visste inte vad alla blommor hette, hur de skulle skötas eller vad de kostade. Mamma sa åt mig att ta det skulle lösa sig. Ett pris kunde jag troligtvis uppskatta och ”hitta på”. Det löste sig alltid.

Den andra var Filippa Amanto som presenterade mig för Better Globe och som är min mentor i att vara ambassadör för verksamheten. Jag ville läsa på om allt som rörde Better Globe eftersom det inte var ett företag jag själv skapat från grunden och visste allt om. Men hon sa till mig att jag kunde tillräckligt för att gå ut och prata med folk. Det var sant.

Hur fungerar du? Samlar du kunskap eller agerar du?

Startskottet för en skiva

I flera år har jag fått frågan: ”Har du någon skiva vi kan köpa?” Varje gång har jag dessvärre behövt svara ”Nej”. Jag har drivit eget företag som sångerska i 8,5 år men aldrig givit ut en skiva. Jag har pluggat musikjuridik och vet också att minimal andel av artisternas inkomst kommer från skivförsäljning; den kommer från liveframträdanden – det jag hållit på med hela tiden. Med tanke på vilka kostnader som är förenade med att spela in en skiva (hyra in musiker som arrangerar stämmor och spelar in dem, hyra tid i musikstudio, hyra in producent, hyra fotograf för omslag etc.) har det inte känts försvarbart att spela in den. Dessutom har jag ju inte skrivit några låtar.

Men så plötsligt gav sig Anna Skarin – copywriter och författare – in på att skiva låtar på en kurs förra sommaren, och nu har hon spelat in ”It’s Gonna Be Alright” som finns att höra på Spotify! Och nu söker hon uppdrag som sångerska. Inspiration om något! Och varför skulle inte jag kunna göra samma sak? Jag vet att hon har utmanat sig själv rejält för att göra det här och ändå låter det så enkelt. Det är liksom bara att göra. När Anna skrev om singeln på Facebook för ett tag sedan skrev jag ett trevande: ”Tack, jag börjar också bli sugen på att spela in nu. Har du ‘bara’ spelat in en låt eller har du spelat in en hel skiva?” Anna svarade: ”Har spelat in två låtar. Gör’t Jessica Jäger, superkul!”

Och då snurrade mina tankar. Klart att det är superkul! Varför vara så fruktansvärt logisk och smart? Jag vill ju jobba med det jag tycker är kul. Att spela in musik tycker jag är riktigt spännande. Men vad skulle jag spela in? Skulle Anna rentav kunna skriva låtarna åt mig? För ”låtskriveri tänker jag inte hänge mig åt just nu”. Och då replikerar Anna: ”Vi skriver ihop, Jessica! Skulle bli grymt! Ringer imorgon.”

Ja, så föddes de konkreta tankarna på en skiva för ett par veckor sedan. Idag har jag träffat Anna på en uteservering vid Österskärs havsbad och delgivit mina tankar om vad jag önskar sjunga in. Och Anna har delgivit mig vad hon har gjort, vad hon tänker och hur hon föreslår att vi jobbar.

Imorse besvarade jag dessutom Karin Skarins frågor till sammanställningen av mitt professionella rykte. En fråga berörde vad jag har uppnått för mig själv och mina kunder om ett år. Där skrev jag (bland annat) in skivan. Om ett år finns skivan definitivt.

 

Talande (?) 30-sekundare

Tisdag, onsdag, torsdag och fredag förra veckan besökte jag olika affärsnätverk i jakten på att finna det som är rätt för mig idag. Varje dag hade jag möjlighet att pitcha min affärsidé och kundnytta under 30 sekunder. Min pitch lät så här:

”Jag ger dig ekonomisk avkastning – tolv gånger pengarna – när du blir koldioxid, motverkar ökenspridningen, bidrar till att familjer kan hålla ihop och att fattiga bönder får arbete genom trädplantering i Kenyas semiöken via Better Globe. Jessica Jäger, artist för miljön.”

Kort, koncist, talande. Jag fick många lovord för den presentationen. Den här veckan besöker jag ”bara” två nätverk – ett nytt och ett i repris från förra veckan. Jag har valt att vid dessa tillfällen istället fokusera på mitt ”sångjag”. För det handlar inte bara om att välja rätt nätverk, utan att presentera rätt verksamhet i rätt nätverk. Hur den presentationen lät?

”[sjunget] Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor. Jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag. [talat] Jessica Jäger, artist för miljön.”

Förutom att det tydligt visar min tjänst och röst är det överraskande när jag, bland alla andra talare, ställer mig upp och sjunger. Så överraskande att det tydligen når utanför rummets väggar. Igår fick jag nämligen det här meddelandet av en kvinna jag inte känner och aldrig har träffat: ”Har hört rykten om din fina presentation på Winnet igår. Jag är medlem där men har inte så mycket tid för nätverkande just nu.”

Coolt, va?

 

(Sångtexten citerad ovan är hämtad ur Kents låt ”Utan dina andetag” med text och musik av Joakim Berg.)