Från prestation till balans

I så många år har jag haft en kamp mellan kroppens trötthet och hjärnans lust och vilja att prestera och utföra. Med några års mellanrum har jag besökt läkare som tagit prover för att hitta vad som är fel på mig. Det har aldrig varit några medicinska fel på mig i det avseendet. Jag har varit ett mysterium. Först när jag blev mamma var det en läkare som berättade att jag är hjärntrött; (mentalt) trött av hög mental ansträngning. Det är den där prestationsprinsessan igen… Klart att det eskalerade när jag blev gravid och sedan mamma, med barn som inte vill missa en sekund av livet och sedan, till slut in på småtimmarna, gav mig möjlighet till en sömn upphackad i småbitar.

Jag tänkte att det skulle bli bättre bara barnen började på förskolan och jag fick några timmar för mig själv varje dag. Men det blev nog, om möjligt, ännu värre. För att det skulle kännas motiverat att över huvud taget lämna ifrån mig mina barn varje dag behövde jag åstadkomma så mycket jag bara kunde medan de var på förskolan. Enda alternativet var att arbeta varje minut de var ifrån mig, att äta lunchen framför datorn och att ta bilen till och från förskolan för att inte missa 30-40 minuter av arbetsdagen, vilket promenadalternativet hade inneburit.

Det är lätt att vara efterklok och inse att det var dumdristigt av mig; att jag inte kan prestera på topp utan paus i 6-7 timmar varje dag, därefter vara en närvarande och engagerad mamma hela eftermiddagen och in på sena kvällen för att till sist få en upphackad sömn och sedan börja om. Dealen har till och med varit sådan att min sambo (barnens pappa) tagit alla nattningar för att jag ska kunna jobba ikapp den timmen jag missat under dagen för att kunna hämta barnen tidigare på förskolan.

Sedan yogaklassen förra veckan, när jag verkligen lyssnade på kroppen, har jag gjort just det i min vardag. Har jag varit trött på kvällen har jag gått och lagt mig, hur inspirerad och motiverad jag än varit att bocka av framgångspunkterna på listan. Tidigare har jag försökt pressa mig själv till att få saker gjorda, egentligen inte fått något vettigt gjort och sedan blivit besviken på ickeresultatet och på min bristfälliga sömn.

Jag prioriterade ett yogapass igår igen, när mitt ordinarie måndagsmöte utgick. Passets fokus var att finna balans och att sedan bibehålla den – om att varva yang (prestation) och yin (vila). Jag tror på att vi utvecklas i vila. Nu vill jag aktivt påminna mig själv om det och tillåta mig själv den vilan.